Könslåsning i läsningen

Könspolitisk medvetenhet genomsyrar det svenska samhället, från dagis till dödsruna. Men i den litterära sfären finns det fortfarande rosa och blå favoritnappar, särskilt blå.

Alla som läser kultursidor vet att det förhåller sig så, och fakta motsäger det inte.

Också Sydsvenskans omröstning på temat 00-talets bästa svenska roman tycks bekräfta misstanken att kvinnor och män gärna vistas i skilda fantasirum.

Hundra synnerligen kvalificerade romanläsare – kritiker, författare, bibliotekarier, förläggare, bokbloggare; 55 kvinnor, 45 män – har pekat ut sina romanfavoriter från det gångna decenniet. Tre titlar var, i prioritetsordning.

Den sammanvägda listan presenterades på gårdagens kultursida. Etta på tio-i-topp-listan blev ”Drömfakulteten” av Sara Stridsberg, följd av Steve Sem-Sandbergs Augustvinnare ”De fattiga i Lodz” och Kerstin Ekmans trilogi ”Vargskinnet”.

I dag könsseparerar vi poängen och presenterar männens respektive kvinnornas favorittitlar.

Kvinnornas lista toppas av tre kvinnor: Monika Fagerholm, Sara Stridsberg och Kerstin Ekman. Männens tre topptitlar är i gengäld skrivna av män, en av Torgny Lindgren och två av P O Enquist.

En gammal regel säger att kvinnor läser både män och kvinnor, medan män antingen läser vad som helst om andra världskriget eller också ingenting alls.

Det gäller självfallet inte här. De hundra jurymedlemmarna är alla flitiga, rutinerade och sofistikerade litteraturläsare.

Konklusionen av kulturredaktionens enkät är snarare att kvinnor gärna läser både kvinnor och män, och det med en hög grad av konsensus om vad som är bra och intressant, medan män helst läser män, men har färre självklara gemensamma favoriter än kvinnorna.

På männens tio-i-topp-lista är sju böcker skrivna av män, tre av kvinnor. Poängsummorna är relativt små, vilket betyder att männen spritt ut sina röster på många olika titlar. Också på kvinnornas lista har merparten av titlarna skrivits av män, sex stycken. Men den kvinnliga tättrion skiljer ut sig och vinner i överlägsen stil.

Såväl Monika Fagerholm och Kerstin Ekman som Sara Stridsberg har också fått merparten av sina totalpoäng av kvinnorna i juryn. Fagerholm är den mest exklusivt kvinnofavoriserade av de tre. Nio av tio poäng har levererats av kvinnor.

Männens motsvarighet är författare som Torgny Lindgren, Peter Kihlgård och Klas Östergren. Den sistnämndes stora 00-talsroman ”Gangsters” har, exempelvis, enbart nominerats av män.

Man kan med rätta invända att underlaget är så litet – vad gäller Kihlgård och Östergren handlar det om enstaka röster – att det är rimligare att förklara utfallet med slumpen än med könsspecifika kulturmönster. Men resultatet, hur darrigt det än är, bekräftar ändå en spridd föreställning om just Östergren som de medelålders grabbarnas författare.

Som i den samtida politiken gäller det dock att kunna appellera också till den andra sidan om man vill stå som slutsegrare. Sara Stridsberg är mest crossover av kvinnornas favoriter. En fjärdedel av hennes totalpoäng kommer från män. Det är förklaringen till att det är hon, inte Ekman eller Fagerholm, som toppar den sammanjämkade listan.

Författare som framstår som än mer könsneutrala, där fördelningen mellan män och kvinnor bland beundrarna ligger nära fifty/fifty, är P O Enquist, Jonas Hassen Khemiri (även om kvinnorna lustigt nog tycks föredra ”Montecore”, medan männen gillar ”Ett öga rött”), Lotta Lotass, Åsa Linderborg, Steve Sem-Sandberg och Andrzej Tichý.

Det sägs ibland att kvinnor i högre grad än män läser identifikatoriskt, det vill säga söker igenkänning i litteraturen.

Sydsvenskans enkät ger en annan, rakt motsatt bild.

Av de 45 männen i juryn har 14, nästan en tredjedel, nominerat enbart män. (Jag är själv en av dessa 14). Bara 6 av kvinnorna, elva procent, har favoritlistor med enbart kvinnor.

Det skulle kunna tyda på att det snarast är män som gärna vill känna sig säkra på att känna igen sig själva när de läser romaner.