Charmen med det ocharmiga

Saktmodig skaldjursdokumentär blir dagens clou

Har ni hört talas om dokumentärfilmaren Bo Dagerstål? Eller hans produktionsbolag MPS Söderköping? Inte troligt va?

Jag tycker ni ska ge Bosse en chans. I dag sänds hans dokumentär om hummerfiske och hummertillagning för femte gången på fyra dagar i Sveriges Television.

Jag skojar inte. Programmet "Nyårshummer" har visats den 28 och den 29 december, två gånger i går och så en gång i dag, klockan 12 vid lunchtid. Sveriges Television rankar, som det tycks, det här som en av sina toppdokumentärer på hela året.

Och... det är det inte. Matlagningsscenerna är filmade i ett restaurangkök där en förbandslåda på väggen utgör huvudsaklig dekor. (Bra att ha när man hanterar de där vasskantade och ondsinnade rackarna och deras knipklor innan man kokar dem levande.) Kockarna är riktiga kockar, vilket betyder att de är allt annat än charmtroll. De tittar knappt in i kameran. Ler inte en enda gång. Ljussättningen och ljudkulissen är äkta restaurangkök, det vill säga lysrör och buller. Jag har inte sett så icke-insmickrande television sedan 1986. Grafiken, namnskyltarna alltså, känns som något Sportspegeln ratade lagom till OS i Calgary.

Hela tiden görs klipp till en hummerfiskare i Maine i USA och industrin i hans hemmahamn. De första gångerna känns det helt logiskt. Mot slutet, när kockarna är upptagna med att spritsa fram sin helt hummerbefriade efterrätt, känns det märkligare. Särskilt när hummerinköparen i Maine börjar prata om att han hellre äter kyckling.

Och ändå tycker jag att ni ska kolla på det här i dag, innan ni sätter i gång att förbereda den egna nyårsmiddagen. Det finns något oemotståndligt charmigt i ocharmig television, något hedervärt i ett berättande som bara handlar om innehåll och inget alls om yta. Dessutom är den där hummerfiskaren utanför Maine en riktig stjärna. Hans flackande blick när han slänger tillbaka nästan tillräckligt stora djur i vattnet antyder att hans sorteringsprinciper kanske inte ser exakt likadana ut de dagar då en tv-kamera inte är med ute på vattnet.

Jag googlade lite på Bo Dagerstål. Det är något med honom och skaldjur: Han har också gjort ett större kräftreportage från Louisiana. Det sändes visserligen redan 2006, men vis av hummererfarenheten räknar jag med att det snart kommer i flerfaldig repris.