Mannen framför mig i kön har laserblick. Han synar noggrant en stor oxsvans, som snart ska sågas upp i halvdecimeter tjocka skivor bakom disken hos min kötthandlare.
Det är den sista jag har kvar idag, berättar slaktaren Mladen. Samtidigt som bandsågen sätter tänderna i köttet, ljudet är som en unison kör av tusen aggressiva getingar, så inspekterar laserblicksmannen kalvnjurarna framför sig. Han kan laga riktig mat, jag ser det på honom. Det sitter i blicken. Inte i Globalknivar, designförkläden eller induktionsspisar. En festmåltid för honom byggs inte upp ur Santa Marias Tacos-kit. Inte heller är plinget från en mikrovågsugn ett pavlovskt intränat tecken på att Findusmiddagen snart står på soffbordet framför "På Spåret".
Italienarna kom på den mycket sofistikerade ritualen att äta med bestick, utan att sticka sönder kinderna. Det tog oss andra tre hundra år att förstå att man inte behöver mosa in maten i ansiktet. Ändå, på 2000-talet, blir många människor mycket mer provocerade av att se en rå oxsvans, som lätt kan bli en komplex consommé, än av att någon dumpar fyra påsar grillchips och tre Heinzpizzor - dessa kulinariska lönnmördare - i shoppingvagnen.
Men hos Mladen finns inga avsexualiserat inplastade stressbiffar med infantila bruksanvisningar på baksidan. Inga färdiggrillade träkycklingar, inga fiskpinnar redo för brödrosten.
Däremot, på helgerna grillar han en hel spädgris, sågar upp den i stora stycken och säljer delarna från ett blänkande fat på disken. Huvudet bjuds ut separat, ibland lyckas jag i triumf köpa det. Hemma tar jag upp det ur påsen likt en trofé och tar en ordentlig titt. Så där står vi, jag och det avsågade spädgrishuvudet, och delar ett stilla Shakespeare-ögonblick.
Jag ser en hel del av mig själv i grisen. Älskar äpplen och är ibland en smula plågad. Och med en DNA som ur vissa vinklar liknar en människas. Sen lyfter jag av det sötsaftiga köttet, strimlar upp det och blandar ihop en fantastisk sallad. Med äpplen, förstås.
Jag äter alltid på inälvskrogen St John när jag är i London. Den har varit en
stor inspiration och ögonöppnare för många kockar och matmänniskor de
senaste åren, kolla inte minst in deras coola hemsida.
www.stjohnrestaurant.co.uk.
Mästaren på inälvsmat i Malmö, kocken Jörgen Lloyd, serverar just nu en
fantastisk handgjord gnocchi, med hyvlad blomkål och bräckt lammhjärna.
Betydligt godare än det låter! Mrs Brown, Storgatan 26.
Min nya favoritkrog heter Bastard. Den är alldeles nyöppnad och du kommer att
läsa och höra mycket om den framöver, jag är alldeles säker. Bäst just nu på
menyn: en förträfflig paj gjord på grisfot. Bastard, Mäster Johansgatan 11.
60% är glada
0% är likgiltiga