Våga se en gris i ögat

Text: Mattias Kroon
Publicerad 8 januari 2010 6.00 Uppdaterad 8 januari 2010 9.42

Kultur & Nöjen.
Mattias Kroon tipsar om tre krogar som serverar kött.

Mannen framför mig i kön har laserblick. Han synar noggrant en stor oxsvans, som snart ska sågas upp i halvdecimeter tjocka skivor bakom disken hos min kötthandlare.

Det är den sista jag har kvar idag, berättar slaktaren Mladen. Samtidigt som bandsågen sätter tänderna i köttet, ljudet är som en unison kör av tusen aggressiva getingar, så inspekterar laserblicksmannen kalvnjurarna framför sig. Han kan laga riktig mat, jag ser det på honom. Det sitter i blicken. Inte i Globalknivar, designförkläden eller induktionsspisar. En festmåltid för honom byggs inte upp ur Santa Marias Tacos-kit. Inte heller är plinget från en mikrovågsugn ett pavlovskt intränat tecken på att Findusmiddagen snart står på soffbordet framför "På Spåret".

Italienarna kom på den mycket sofistikerade ritualen att äta med bestick, utan att sticka sönder kinderna. Det tog oss andra tre hundra år att förstå att man inte behöver mosa in maten i ansiktet. Ändå, på 2000-talet, blir många människor mycket mer provocerade av att se en rå oxsvans, som lätt kan bli en komplex consommé, än av att någon dumpar fyra påsar grillchips och tre Heinzpizzor - dessa kulinariska lönnmördare - i shoppingvagnen.

Men hos Mladen finns inga avsexualiserat inplastade stressbiffar med infantila bruksanvisningar på baksidan. Inga färdiggrillade träkycklingar, inga fiskpinnar redo för brödrosten.

Däremot, på helgerna grillar han en hel spädgris, sågar upp den i stora stycken och säljer delarna från ett blänkande fat på disken. Huvudet bjuds ut separat, ibland lyckas jag i triumf köpa det. Hemma tar jag upp det ur påsen likt en trofé och tar en ordentlig titt. Så där står vi, jag och det avsågade spädgrishuvudet, och delar ett stilla Shakespeare-ögonblick.

Jag ser en hel del av mig själv i grisen. Älskar äpplen och är ibland en smula plågad. Och med en DNA som ur vissa vinklar liknar en människas. Sen lyfter jag av det sötsaftiga köttet, strimlar upp det och blandar ihop en fantastisk sallad. Med äpplen, förstås.

Tre krogar som jobbar med oväntade styckdelar:

Jag äter alltid på inälvskrogen St John när jag är i London. Den har varit en stor inspiration och ögonöppnare för många kockar och matmänniskor de senaste åren, kolla inte minst in deras coola hemsida. www.stjohnrestaurant.co.uk.
Mästaren på inälvsmat i Malmö, kocken Jörgen Lloyd, serverar just nu en fantastisk handgjord gnocchi, med hyvlad blomkål och bräckt lammhjärna. Betydligt godare än det låter! Mrs Brown, Storgatan 26.
Min nya favoritkrog heter Bastard. Den är alldeles nyöppnad och du kommer att läsa och höra mycket om den framöver, jag är alldeles säker. Bäst just nu på menyn: en förträfflig paj gjord på grisfot. Bastard, Mäster Johansgatan 11.

Större eller mindre text



20 läsare har reagerat på denna artikel

60% är glada

0% är likgiltiga

15% är nyfikna

25% är arga


Hur reagerar du på "Våga se en gris i ögat"?

  • Suck!
  • Aldrig förr har orden kvasi och pretto fått en tydligare innebörd! Vad är det du vill säga egentligen? "min kötthandlare", äger du butiken eller... Men det hela förklaras väl med att du likt grisen har en DNA som ur vissa vinklar liknar en människas. Eric
  • Eric
  • fredag 8 januari 2010 kl 10:47

  • Bastard är inte bra!
  • Maten på Bastard kan man göra minst lika bra hemma! Råvarorna var bra men köttet var helt utan kryddor och finess. Visst det ska vara grovhugget men ibland blir det för mycket - vi har redan tröttnat. Bastard är hur tråkigt som helst för en stammis. Gå till Tempo, Mrs Brown eller Belle istället. Då får du i alla fall vad du betalar för.
  • Karola
  • fredag 8 januari 2010 kl 12:43

  • Bastard
  • Jag gillade inte Bastard. Det är precis som Svea med mer kött. Purjolöken var inte god, brödsalladen var flottig och potatispuré var helt smaklös. Fisken var överarbetad. Jag går till Möllan hädanefter.
  • Kristina
  • fredag 8 januari 2010 kl 12:46

  • Bästa ställen i stan Topp 5 från ett kontor på LIlla Torg
  • 1. Trio 2. Mrs Brown 3. Rasoir 4. Vendel 5. Atmosfär Bastard platsar inte ens på topp 5. Suck - ännu en gång visar det sig att restaurangerna måste vara tjenis med matskribenter för att få ett bra omdöme.
  • Lollo L
  • fredag 8 januari 2010 kl 12:54

  • Mat?
  • Mr Kroon var den sista riktiga krönikören på Nöjesguiden. Vem bryr sig om maten när karl'n skriver så bra?
  • Erik
  • fredag 8 januari 2010 kl 21:39

  • Att leva för att äta
  • Inte helt överraskande att krönikan osar av klassförakt och de alltid återkommande upplysningsfilosofiska försöken att framhäva sig själv som den eftertänksamma, nogräknade liberalen som faktiskt vet hur att behandla kött med vördnad, vad en kulinarisk upplevelse är och i alla övriga avseenden hur tillvaron de facto är beskaffad.
  • Alex
  • fredag 8 januari 2010 kl 23:03

  • Yuk
  • Å fy. Vego som jag är så kändes det här mer skrämmande än Motorsågsmassakern. Ännu mer skrämmande för att det var lite smådrygt skrivet. Jag ska också börja skriva obehagligt ingående krönikor om hur jag dissekerar en morot som jag köpt hos MIN grönsakshandlare och lagar kulinariska upplevelser som vanliga Svenssons inte har vett att uppskatta. :-) Jag ser ingen skillnad på ditt grishuvud och en oidentifierbar roadkill längs E6. Laga något gott av den du.
  • Epsilon
  • fredag 8 januari 2010 kl 23:17
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu