Pinad pionjär

Han kallade sig webbens Andy Warhol och tryckte, år 1999, fingret i magen på framtiden genom att exponera sitt privatliv på nätet. Berättelsen om IT-pionjären Josh Harris, en askungesaga som får hybris, visades i Sundance-hyllade dokumentärfilmen ”We live in public” på Malmös Doc Lounge i måndags kväll.

På nittiotalet upplevde dotcom-pojkarna tidernas revenge of the nerds: plöjde femte avenyn i Mercedes, anordnade extravaganta konstnärsfester och gränslades av fotomodeller (i backspegeln har alla New Yorks årtionden en tendens att sammanfattas med ”you should have been there!”). Josh Harris var kung. Men han ville vidare och investerade miljonerna i experimentet ”Quiet”. Hundratals människor isolerades i en bunker med fri access till lyxmat och dryck – i utbyte mot att bli videokontrollerade dygnet runt.

Projektet, som hann före Big Brother, iscensatte premissen för framtidens onlineliv där allting är gratis till priset av oåterkallelig jaginformation.

Polisen stormade bunkern och istället installerade Harris hundratals kameror i sin och flickvännens lägenhet. Världen välkomnades till ”We live in public”. Via chatten hade paret direktkontakt med publiken och efter varje gräl rusade de till datorn för att se vem som fått sympatierna. Till slut spricker både IT-bubblan och förhållandet. Killen på skärmen slutar sova, upplever att kamerorna följer hans fantasier, och kollapsar.

Det mest fascinerande med Josh Harris är hans sätt att rekonstruera historien. I efterhandsintervjuerna förvandlas alla misslyckanden till konstprojekt och han hävdar bestämt att exflickvännen var en skicklig performenceartist. På samma sätt möjliggör den sociala webben snygg sortering och meningsskapande i våra liv. Allt som inte dödar blir bekräftelsegenerator på bloggen. Och lite mer uthärdligt.

We live in public visas på Lund Doc Lounge nästa tisdag.

Matilda Gustavsson

journalist