Dagens djurrätt

Aldrig har vi ätit så mycket kött som nu, och trots avslöjanden om vanvård förblev försäljningen av julskinka oförändrad. Samtidigt äter man i USA 150 gånger så mycket kyckling som man gjorde för 80 år sedan, skriver Jonathan Safran Foer i ”Eating Animals” (Little, Brown). Att sluta äta kött tycks vara en alltför stor uppoffring, ungefär i stil med att sluta flyga, och liksom resandet handlar det framför allt om ren njutning.

Varför då inte äta hund? Klimatvänligt, menar Safran Foer, och dessutom ett sätt att bli av med kropparna av de runt tre miljoner katter och hundar som varje år avlivas i USA. Att det finns regler för vilka djur som är acceptabla på tallriken är tydligt, även om dessa regler tycks vara mer baserade på känsla och tradition än på förnuft. För om det skulle handla om intelligens är grisar minst lika intelligenta som hundar: de kan komma när man kallar, ha favoriter bland sina leksaker samt öppna dörrklinkan för att släppa ut sina vänner.

Spelar det då någon roll hur smarta djuren är? Vissa sorters delfiner och apor kan känna igen sig själva i en spegel, vilket tyder på en känsla av jag. Forskning har visat att delfiner är individer med personlighet och minnen, och de har även en förmåga att känna känslomässig smärta, reflektera och sedan välja hur de ska agera. Därför lanseras nu, inför en vetenskaplig konferens i San Diego, USA, begreppet ”non-human persons”, ickemänskliga personer.

En av talarna under konferensen, den amerikanska forskaren Thomas White, författare till ”In Defense of Dolphins: The New Moral Frontier” (Blackwell Publishing), förespråkar en ”interspecies ethics” för att reglera förhållandet mellan människa och delfin, och han är inte ensam. I Spanien beslutade man 2008 att ”ickemänskliga hominider”, det vill säga orangutang, gorilla, schimpans och dvärgschimpans, har vissa rättigheter, som rätten till liv och frihet.

I Österrike gick en djurrättsgrupp ända upp till högsta domstolen för att kräva att schimpansen Matthew Hiasl Pan skulle betraktas som en person med intressen, och därmed ha rätt till en förmyndare som tillvaratar dessa. Fallet är nu på väg till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Samtidigt har även andra djur uppvisat egenskaper som man trott vara unika för människan, och spiggfiskar kan till exempel jämföra beteendet hos andra fiskar med sitt eget, för att på så vis kunna göra ett bättre val.

Frågan är var man egentligen bör dra gränsen. Rättigheter, som den till liv, är trots allt vanligtvis oberoende av IQ. Att ämnet är känsligt visar inte minst miljöpartiets Zaida Cataláns kritiserade uttalande från 2001 om att grisar har lika stor intelligens som ett intellektuellt funktionshindrat barn. När hon sedan försökte förklara att allt hon egentligen ville var att uppvärdera grisarna, inte nedvärdera barnen, talade hon för döva öron. I stället för att mäta IQ, och fördela rättigheter därefter, kan man lyssna på filosofen Jeremy Bentham, som redan för över två hundra år sedan ställde frågan något annorlunda: kan de lida?

För djuren är det, som Isaac Bashevis Singer uttryckte det, inget annat än evigt Treblinka. Dessa varelser står nämligen utanför den moraliska sfären, oavsett hur intelligenta de är, oavsett hur de lider, och deras intressen räknas bara om de inte strider mot människans intressen, konstaterade filosofen Peter Singer redan i klassikern ”Djurens frigörelse” (1975). Mot detta köttätarens enda argument: doften av en grillad stek.