Bjuder på mer än techno

Det var i samband med releasen av 12-tumssingeln "Things Keep Falling Down "som han 2005 tog kontakt med det Köln-baserade skivbolaget.

– Att det blev just Kompakt berodde mycket på att det var Wolfgang Voigts skivbolag, och att hans alias Gas är bland det bästa jag vet. Så jag resonerade att det var lika bra att jobba med dem som man tycker är bra, för att bli så bra som möjligt själv, berättar han.

Med sin atmosfäriskt ljusa och ambienta dansmusik fyllde han på debutalbumet "From Here We Go Sublime" från 2007 ett tomrum i en genre som allt mer hade kommit att domineras av minimalism och tyngd.

Uppföljningsskivan "Yesterday And Today", som släpptes i maj förra året, fortsätter i samma tradition. Men jämfört med debutens helelektroniska sound eftersträvade Willner nu en mer organisk inramning åt låtarna. Tillsammans med ett gäng andra packade han ihop sina instrument och stängde in sig i ett litet hus utanför Stockholm i en vecka.

– Jag ville ge en mänskligare känsla. Ljudet i sig tycker jag är mycket varmare, just eftersom det är akustiska instrument inblandade. Allting har blivit mycket mjukare.

Vad kan man säga är grunden i ditt musikskapande?
– Det är alltid samplingen som är i fokus, även fast kanske bara är en halv millisekund som jag bygger om. Ofta är det inte ens igenkännligt. Jag lyssnar själv på all möjlig musik, så samplingarna kommer snarare från låtar som betyder någonting för mig än från någon specifik genre.

Hur utvecklades ditt musikintresse till just dansmusik?
– Det var nog när Daft Punk släppte sin första skiva, någonstans -96, -97. Det var den som verkligen gjorde att jag ville börja göra elektronisk musik själv. Mitt intresse för musik började i punken, så någon helt annanstans än där jag är nu. Men så blev det som i livet, att man börjar utforska delar av sig själv som man inte riktigt visste fanns.

Kanske är det just de många influenserna som gör The Field till vad det är. De små ögonblick av lycka som varsamt väljs ut och sedan omformuleras och omskapas som en grund till något nytt. Influenserna som finns kvar, liveformatet som blir ett annat.

– I och med att jag tagit in så mycket liveinstrumentering så är det inte bara techno längre, utan det är något helt annat också. Jag har alltid varit någonstans i gränslandet, och det känns som att det är där jag vill vara också.