I förra veckan skrev Googles verkställande direktör Eric Schmidt en mycket uppmärksammad debattartikel i Washington Post (9.2).
Google brukar ofta påpeka att det saknas en stor och samlande kraft som talar för ”användarna” på internet. Google vill vara den kraften, och Eric Schmidts text är en del i den profileringen. Avstampet i hans text är politiskt: genom rätt innovationssatsningar i Washington kan depressionen brytas och arbetslösheten tvingas tillbaka.
Men för den som tittar närmare på vad han faktiskt skriver blir bilden en annan. Vi kan ta det i samma punktform som Eric Schmidt gör:
För det första måste små företag ha rätt att tävla på samma villkor som stora. Det bör finnas lagar som säkerställer att det är på det viset.
Detta skriver Schmidt eftersom Google vill att internet ska vara ”nätneutralt” – det ska alltså vara olagligt att prissätta webbtrafik olika. Eller, mer konkret: det ska vara olagligt för bredbandsoperatörer att ta extra mycket betalt av en stor aktör som använder mycket bandbredd. Som Google.
För det andra måste vi tolerera misslyckade satsningar, annars når vi aldrig någon verkligt nyskapande framgång heller.
Detta skriver Schmidt som en hälsning till allt mer otåliga aktieägare i Google, som inte tycker om det faktum att ungefär 240 av Googles 250 olika tjänster går back och i allt väsentligt finansieras av annonserna som är knutna till sökmotorn. Om Google bara ville fokusera lite mer skulle kostnaderna krympa och börsvärdet stiga.
För det tredje kräver Eric Schmidt utökade skattelättnader för kommersiell forskning och utveckling.
Detta skriver Schmidt eftersom en sådan avdragsmöjlighet skulle spara miljarder åt det företag han leder.
För det fjärde uppmanar Eric Schmidt den amerikanska regeringen att ta krafttag vad det gäller tillgänglighet till internet. Stora infrastrukturella satsningar behövs. USA är bara nummer femton på listan över länder med mest uppkoppling per capita.
Detta skriver Schmidt eftersom Google behöver två saker för att säkra sin ställning – dels ett maximerat internet där så många människor som möjligt söker och besöker så många sajter som möjligt, dels ett maximalt antal användare för att den egna och alltid pågående kundundersökningen och omvärldsanalysen ska vara bäst i världen.
Till sist begär Schmidt en enklare process för arbetstillstånd för ickeamerikanska medborgare, för att rätt talanger ska kunna stanna kvar.
Detta skriver Schmidt eftersom hans eget företag har anställda från runt hundra länder.
Eric Schmidts debattartikel är en skicklig uppvisning i visionsprat och mångfaldsomsorg, men inte tillräckligt skicklig för att kamouflera att den till hundra procent är skriven i egen sak.
medarbetare på kulturredaktionen