Cecilia Brandt, ”Undine”. 

Nödvändigt vaga nyanser

Uppdaterad 18 februari 2010 6.00 Publicerad 18 februari 2010 6.00
[+] [-] Textstorlek |

Cecilia Brandt
Galleri Rostrum, Malmö, t o m 28.2.

KONST. Jag har pulsat genom trängsel och snömodd när tystnaden tumlar över mig. Cecilia Brandts måleri tränger sig inte på, men växer för varje andetag. Först ser de nästan tomma ut, dukarna inne på Galleri Rostrum, målade i blekhetens alla skiftande nyanser. För att överhuvudtaget uppleva dem måste man titta riktigt nära, se oljefärgens milda lyster under bivaxens yta. Följa irrblossens vindlingar och euforins lätta rymd. Vad ska man nu med sådana till synes intet förpliktigande bilder till? Jag säger att man behöver dessa målningar, mer än vad man kan tro. Istället för yoga och mindfulness, en dos lågmält, abstrakt måleri. Att betrakta dem fordrar närvaro, ett andrum av tid. Först då ser jag hur stilla färgen skimrar, känner sinnena fyllas av ett avklarnat lugn.

Carolina Söderholm
konstkritiker och konstvetare

Snabbsökning på Sydsvenskan.se

Kultur & Nöjen

Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu