Per Svensson: Neandertalare för proffs

Läsplattorna kommer att skapa en helt ny situation för bokbranschen, spådde Svenska Dagbladets kulturchef Stefan Eklund i veckan.

Jag är inte säker på att han har rätt.

Böcker är så mycket mer än läsbar text. Ingen av de tre plattor jag hittills hållit i mina händer har erbjudit något av detta mer.

Inget av den fysiska lust en nyboksdoftande roman eller ett dammigt antikvariatsfynd kan erbjuda. Noll potential som identitetsmarkör. Ingen kommer någonsin att säga: ”Det är viktigt för barn att få växa upp i hem med många läsplattor.”

Förvånansvärt primitiva och fula är de också, ett slags informationsteknologins neandertalare. Det sistnämnda kommer snart att förändras till det bättre, med Apple som estetisk pådrivare. Men frågan kvarstår ändå, vad är egentligen poängen med en läsplatta?

Lätt att bära med sig? Det är pocketboken också.

Gör det möjligt att alltid ha biblioteket med sig? Det är onekligen en stor fördel för kritiker, litteraturforskare och andra proffsläsare. Men hur många lustläsare längtar efter att överallt och alltid kunna zappa mellan tjogtals olika böcker?

Tillräckligt många för att den traditionella boken kan tvingas vandra vinylskivans dystra väg? Jag tillåter mig att tvivla. Men så vispar jag också grädde för hand.