Manlighet är inte en lokal företeelse

Text: Ann Heberlein
Publicerad 26 mars 2010 10.00 Uppdaterad 26 mars 2010 10.11

Kultur & Nöjen.
”Uppdrag gransknings” program om våldtäktsfallen i Bjästa har lett till en fördömningstävling på nätet. Men problemet är generellt, menar Ann Heberlein.

Jag är ledsen, men jag måste skriva det här: enligt Brottsförebyggande rådets statistik över personer lagförda för brott 2008 är män skyldiga till hundra procent av sexualbrotten. Hundra procent. Fundera på det en liten stund. Det här är ju inte unikt för Sverige – otaliga kriminologiska studier visar att vålds- och sexualbrott i huvudsak utförs av män. I Gunnar Bergströms ”Kriminalitet som livsstil” listas riskfaktorer för att hamna i brottslighet. En av dessa riskfaktorer är att vara man, en annan att vara ung (mellan 16 och 22), en tredje attityder och värderingar som tillåter eller till och med uppmuntrar våld.

Den unge våldtäktsmannen i Bjästa är inget undantag. Ung man våldtar fjortonårig flicka på en toa­lett i skolan. Ung potent man hyllas, enligt kvällspressen, ”som hjälte”. Samhällets auktoriteter, i form av prästen, rektorn och fritidsgårdsföreståndaren ställer sig på våldtäktsmannens sida. Klasskamrater bildar en Facebookgrupp för att stötta honom. Flickan blir utfryst. I onsdags uppmärksammade SVT:s ”Uppdrag granskning” våldtäkten i Bjästa och bloggare, twittrare, debattörer och krönikörer försöker nu överträffa varandra i sina fördömanden. Flera hakar upp sig på Bjästa, som om händelsen skulle vara unik för den lilla orten utanför Örnsköldsvik. Om det ändå vore så väl. Fenomenet att ta ställning för den anklagade mannen – kompisen, grannen, sonen, brodern – och lägga skulden på kvinnan – slampan, horan, lögners­kan – är långt ifrån nytt.

Sociobiologen Lionel Tiger skriver i ”Men in Groups” att mäns våld till viss del har ett evolutionärt ursprung, men, skriver han, den viktigaste förklaringen har med socialiseringen som pågår i manliga grupper att göra. Det hänger ihop med den ”manlighetsideologi” som Stephan Mendel-Enk skrev om i ”Med uppenbar känsla för stil”. Det hänger ihop med det som Wilkinson & Pickett i debattboken ”Jämlikhetsanden” benämner ”hypermaskulinitet”, alltså ”pojkar som på ett utstuderat sätt ägnar sig åt ett överkompenserande manligt beteende”, det vill säga övervåld, kortvariga sexuella relationer, aggressivitet, sexuellt utnyttjande. Våldtäkten i Bjästa har nog dessvärre mer med manlighet än med Bjästa att göra.

Ann Heberlein

doktor i etik

PS. Du härlige man som ­sitter och känner dig förbannad. Skicka inga mejl. Jag vet att alla män inte är aggressiva tölpar. Okej?

Större eller mindre text



10 läsare har reagerat på denna artikel

80% är glada

10% är likgiltiga

10% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Manlighet är inte en lokal företeelse"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu