En ­investering i passionen

”UTAN TITEL”. Det är bokstavligen en fröjd att besöka Ystads konstmuseum just nu. Som om någon tagit gräddan av den bästa konst som visats i Skåne de senaste åren och generöst hängt upp läckerbitarna på väggarna. Jag dyker djupt in i Sigrid Sandströms magnifika grottlandskap och dröjer framför Lisa Manners solbrända surrealism: två av mina personliga favoriter bland 2000-talets målare.

Men det finns mer, så mycket mer: en Viktor Kopp i högform med sin skruvade godiskitsch i regnbågsfärgade gatuvyer, medan Anders Poppelier samplar och ger i en urban djungelmix. Anders Krisárs nakna torsos av flätad, naturtrogen hud framkallar genuina rysningar. Framför allt finns här måleri – och vilket måleri! Även veteraner som Ulrik Samuelson, Lena Cronqvist, Ann Edholm och Cecilia Edefalk är med och trängs bland de nära hundra verk som visas. Förtjust hittar jag också ett par nya bekantskaper som ger mersmak; Anna Camner och Elisabeth Thun.

Men varför nu detta fyrverkeri av färgsprakande sensationer? Här kommer möjligen haken i det hela: det är en privat konstskatt som museet visar. Bo Siesjö, bosatt i Skåne, har sedan 1950-talet byggt upp sin samling av svensk och internationell konst. Utan tvekan har han näsa för lovande talanger, samt en uppenbar förkärlek för tecknare och målare med ett starkt personligt bildspråk. Att hänvisa dessa konstverk till hemmets slutna väggar vore å andra sidan närmast brottsligt.

Visst rör det sig om en investering, men i första hand om konst som passion. Och för min del, en ren och skär lustupplevelse.