Barnäktenskap ovanliga

Skånepartiets affischkampanj med en naken Muhammed tillsammans med sin minderåriga hustru Aisha är ett patetiskt försök att bryta sig ur den medieskugga partiet hamnat i efter Sverigedemokraternas framgångar. Men stämmer deras bild av Muhammed, liksom det underliggande påståendet att barnäktenskap är en inneboende del av muslimsk kultur? Ur en modern källkritisk synvinkel kan vi med säkerhet knappt fastställa någonting alls om Muhammeds liv. Ur traditionell islamisk historieskrivning, med dess metoder att värdera de berättelser om Profetens liv som nedskrevs på 800-talet efter att ha förmedlats muntligt nästan 200 år, är det emellertid svårt att dementera att Muhammed gifte sig med Aisha när hon var sex år och att äktenskapet fullbordades när hon var nio. Detta har varit ett dilemma för muslimska lärde i modern tid då de flesta muslimska stater har lagstadgad minimiålder för giftermål.

Man kan naturligtvis påpeka att Muhammed levde i ett klansamhälle på 600-talet där barnäktenskap var normalt liksom på andra håll i världen vid samma tid. Sådana historiska kontextualiseringar görs av flera moderna uttolkare men betraktas ofta som ett alltför radikalt avsteg från traditionell tolkningsmetod. Det som är kontroversiellt i just denna fråga är inte regeln i sig, att förbjuda barnäktenskap, utan den metod genom vilken den religiöst legitimeras. I Marocko gjorde 2008 en fundamentalistisk ledare skandal genom att rättfärdiga barnäktenskap med hänvisning till Muhammeds äktenskap med Aisha. Landets högsta officiella religiösa instans svarade med en fatwa att familjelagen har satt 18 år som lägsta giftermålsålder och att eftersom Muhammed och Aisha båda var extraordinära individer kan deras äktenskap inte tjäna som förebild för vanliga muslimer.

I praktiken har barnäktenskap blivit ovanliga på de flesta håll i den muslimska världen. Utvecklingen ser naturligtvis olika ut i olika länder. Jemen är ett exempel där barnäktenskap fortfarande är vanligt men av allt fler upplevs som ett problem. I Iran har giftermålsålderns stadigt stigit sedan revolutionen trots att minimiåldern avskaffades då.

Detta gäller i de flesta muslimska länder. Det har flera orsaker men en är att majoriteten av världens muslimer numera bor i städer, vilket också resulterat i en drastiskt nedåtgående trend i barnafödandet. Det har på flera håll växt fram nya inofficiella äktenskapsformer för att legitimera mer eller mindre tillfälliga förbindelser. Detta har lett till moralpanik och debatt om de moraliska konsekvenserna av allt fler och allt äldre singlar. Detta talar alltså mot idén om den muslimska demografiska bomben, en idé som i grunden är rasistisk eftersom den bygger på en föreställning om att muslimer till skillnad från ”oss andra” lever utanför historien och därför aldrig förändras.

Rickard Lagervall
islamolog vid Lunds universitet