Mejlpotential

I de två senaste numren av den nätbaserade poesitidskriften Ett lysande namn har hon i långa mejlväxlingar om poesi och skrivande beklagat sig över hur viljan att byta form inte matchar förmågan. ”Det lyckas bara i några sekunder, några meningar”, skriver hon till författaren Elisabeth Hjorth.

E-posten som litterär och journalistisk metod är intressant. Hittills har det mest hörts sorgesamma suckar över det gamla pappersbrevet. Ack, långsamhetens kultur! Nu lider inte mejlen mellan Hjorth och Jäderlund av samtidsflås direkt, utan mer av en fånig hovsamhet. Ett refuseringsbrev från en anonym Bonnierlektör i en annan del av tidskriften är betydligt festligare.

Men det som ändå stannar kvar efter att ha läst det femtonde numret av Ett lysande namn är potentialen i mejlväxling som form och metod, samt en enorm nyfikenhet på Jäderlunds mödosamma prosaförsök.