I godtyckets våld

Måndagens blodbad på de fartyg som försökte bryta Israels blockad av Gaza är det senaste och allvarligaste tecknet på den högerextrema israeliska regeringens radikalisering. Israeliska styrkor har dödat minst 10 personer och kidnappat minst 32 till varnagel för dem som vågar protestera mot Israels ständiga brott mot folkrätten, en folkrätt som samtliga israeliska regeringar menat sig stå över trots att man berömmer sig för att ha världens mest moraliska armé.

Israeliska regeringar har länge rättfärdigat sin vägran att förhandla med Hamas med hänvisning till den paragraf i dess partiprogram från 1988 som definierar det område som innefattar Israel och Palestina som en islamisk stiftelse där ett islamiskt styre ska upprättas. Men i det största israeliska regeringspartiet Likuds plattform avvisas fortfarande tanken på en palestinsk stat på Västbanken: ”Palestinierna har rätt att leva sina liv fritt under självstyre men inte som en självständig stat.”

Eftersom det inte finns någon tanke på att ge dem israeliskt medborgarskap innebär det att förpassa dem till ett tillstånd av permanent statslöshet. Varför ska det vara en förutsättning för fredsförhandlingar att Hamas stryker sin paragraf innan Likud stryker sin? Israel förvisar dessutom godtyckligt invånare på Västbanken till det belägrade Gaza eller hindrar dem att resa från Västbanken. Man hindrar även folk utifrån att besöka Västbanken, som i det uppmärksammade fallet med Noam Chomsky tidigare denna månad. Det palestins­ka självstyret är endast ett maktlöst lydrike totalt underkastat israeliskt godtycke.

Den israeliske utrikesministern Avigdor Liebermans parti Yisrael Beitenu har krävt att arabiska israeler ska fråntas sitt medborgarskap och deporteras om de inte erkänner Israel som en judisk stat. Innebär det att de arabiska medborgare som kräver att samma lagar ska gälla för dem som för medborgare med judisk nationalitet kan fråntas sitt medborgarskap? Israeliskt medborgarskap är nämligen uppdelat i olika ”nationaliteter” vilka tillerkänns olika nivåer av medborgliga rättigheter, beroende på etnicitet och religiös tillhörighet. Framför allt diskrimineras icke-judiska medborgare när det gäller möjligheten att hyra statsadministrerad mark, som utgör 93 procent av Israels territorium och som till stor del är konfiskerad från araber. Vad skulle de internationella reaktionerna bli om Irans regering fråntog kristna och judar deras medborgarskap om de inte erkänner Iran som en islamisk stat?

Det finns nu ett lagförslag med brett stöd i parlamentet att frånta israeliska medborgare som dömts för terrorbrott deras medborgarskap. Kommer detta att drabba judiska medborgare eller bara arabiska? Den israeliska armén har dessutom myntat ett nytt begrepp: folklig terror, som inbegriper icke-våldsaktioner mot Israels olagliga konfiskeringar av palestinsk mark i det vidsträckta landområde på Västbanken som denna regering egenmäktigt definierat som ”Östra Jerusalem”. All form av protest mot den israeliska regeringens politik avfärdas nu rutinmässigt som landsförräderi eller terrorism, utfört av antisemiter eller självhatande judar. På vilket sätt är denna regering mindre extremistisk än den Hamasledda regeringen i Gaza?

Om det inte finns någon lösning i sikte beror det emellertid mindre på Hamas, Likuds eller Yisrael Beitenus oresonlighet och beredskap att leda sina folk mot undergång än på omvärldens flathet. En lösning förutsätter att samtliga parter behandlas efter samma måttstock, oberoende av etnicitet eller religiös tillhörighet. Det förutsätter att både israeler och palestinier tillåts att fritt välja regering, att det sedan sätts press på dessa regeringar att delta seriöst i förhandlingar och att det vidtas sanktioner mot dem som bryter ingångna avtal och internationell lag. För ledarna för alla dessa partier är politiska rävar som vet att anpassa sin politik efter de möjligheter och begränsningar de ställs inför. Israel har fått så många möjligheter att statens existens nu står på spel.

Rickard Lagervall
islamolog vid Lunds universitet