Det här är bara för gulligt. Min första internetkärlek inleddes i publikhavet på en lokal Kentkonsert för en himla massa år sedan. Snett framför mig stod den snyggaste popkillen jag någonsin hade sett. Micke från Svedala.
Vi skulle så klart ha kunnat gå hem tillsammans samma kväll, jag och Micke. One night stands, ni vet hur det funkar. Kallprat, fumligt ligg, rostad macka på morgonen ---> tack och hej.
Istället bytte vi Lunarstorm. Inledde månader av ljuv www-romans. Lärde känna varandra _ på riktigt _ där på chatten. Svedala låg för långt bort.
Lunarstorm blev med tiden något annat.
Idag påminns jag om ovanstående kärlekshistoria varje gång någon snackar skit om min bästa vän Facebook. Vilket är dagligen, nu för tiden. Vid varje förfest, bardisk och kafébord raljerar vänner och främlingar över hur ytligt, overkligt och distraherande det är att vara uppkopplad i sociala medier. Facebook är mainstream, pöbel. ”Riktigt liv” innebär att fika med vänner. Chatta är fult, fika är fint.
Det är inte frivilligt jag tar på mig kamratstödjarrollen här. Journalister frossar i ”utredande artiklar” i morgontidningar. ”Facebook bevakar dig”, ”Såhär omöjligt är det att säga upp sitt konto”.
Det är omöjligt av en anledning, barn. Du ska inte göra det. Hur ska jag förklara? Ditt riktiga liv finns i själva verket på Facebook? Ett verktyg för vardaglig kommunikation. Det är ingen som tvingar dig att statusuppdatera varje kvart eller göra quiz. Vill du inte bli privat? Well, bli inte det då.
Klart att makt ska granskas och visst har Facebook en del tvivelaktiga integritetspolicyer. Men det betyder inte att vi ska glömma vad communityn gör för dig. Vem hjälpte dig att hitta adressen till helgens hemliga svartklubb? Vem hjälpte dig att hitta det där lägenhetskontraktet? Vem inbjöd till viktiga politiska diskussioner? Förenade människor? För att inte tala om sajtens raggpotential, som alldeles för få talar om. Långt mer givande än vilket ytligt fem i tre-ragg som helst.
I måndags hölls Quit Facebook Day världen över. Kända internetprofiler och en handfull andra offer valde frivilligt att bli lite ensammare. Och så är dom stolta över det!
36% är glada
24% är likgiltiga