Konstvärlden hyllar sina hallar

Vad betyder en bra konsthall för en stad? Vad ska man egentligen ha en konsthall till?

Svåra frågor. Frågor som konsthallschefer och kulturpolitiker ständigt måste svara på, ständigt på nya sätt, för att försvara de enstaka procent av en årsbudget som konst och kultur tillåts kosta.

Carolina Söderholm, som är konstkritiker i Sydsvenskan, har svaret klart:

– För det första vill man visa människor hur viktig och bra konst kan vara, både för att förstå sig själv och andra människor och samhället vi lever i. Dessutom vill man se både det lokala och det bästa som finns internationellt och ligger i framkant i utvecklingen, säger hon.

Carolina Söderholm tycker att de ständiga synpunkterna på konsthallarnas innehåll på sätt och vis är ett hälsotecken.

– Bra konst väcker starka känslor. Känner man att man inte förstår vad man ser kan man givetvis bli frustrerad. Men då ska man ta hjälp av den pedagogiska kompetens som finns, till exempel i Lunds konsthall. De är väldigt duktiga på att presentera sina utställningar där. Man får ta sig tid och engagera sig mer. Den som tror att man kan rusa in och rusa ut och få med sig allt riskerar att bli besviken.

Galleristen Magnus Åklundh var i många år aktiv i Lund innan han flyttade verksamheten till Malmö:

– Konsthallarna har olika uppdrag och olika mandat från sina politiker. Lunds konsthall har ju sagt att de ska ha en lite mer internationell prägel, och det tror jag kan vara rätt. Samtidigt ska man alltid komma ihåg att det är skattepengar man har att göra med. Det ska vara en hög nivå på konsten, självklart, men det är inte fel att välja saker som de flesta kan gilla. Ibland lite smalare, ibland lite bredare.

Magnus Åklundh ser konsthallarnas frihet från kommersiella krav som en tillgång.

– Men man måste tänka publikt. Människor i gemen ska tycka sig få någonting tillbaka. Som gallerist behöver jag ju inte alls tänka så. Min frihet ligger i att jag gör ett bra kommersiellt arbete som gör det möjligt att visa den konst jag vill.

Om det är något Magnus Åklundh skulle önska sig av Lunds och Malmös konsthallar är det en större spännvidd.

– Jag skulle gärna se en större skillnad mellan högt och lågt. Att man vågar ta i, och verkligen välja en internationell storstjärna någon gång och så våga satsa stort på någon regional begåvning en annan gång. En större spänst där tror jag hade varit bra.

Marie Andersson, konstnär med en lång rad egna utställningar i Skåne och på andra ställen, gillar både Malmös och Lunds konsthallar.

– De har väldigt olika verksamhet, och båda tillför verkligen någonting. Fördelen med Lund under Åsa Nackings ledning är att de verkligen har försökt få in konst som inte är självklar, som man inte har sett förr, men ändå kan varva med något mer omedelbart visuellt, säger hon.