Aldrig får man vara riktigt glad. Det menar många av USA:s homosexuella efter
de amerikanska valen. Festyran efter Obamas seger har övergått i sorg,
bitterhet och ilska efter att ytterligare tre delstater via folkomröstningar
förbjudit äktenskap mellan homosexuella.
Speciellt svårt var bakslaget i Kalifornien. Efter att den delstatliga högsta
domstolen i maj annullerade en tidigare lag har cirka 17 000 par vigt sig.
Alla dessa nygifta par befinner sig nu i ett juridiskt limbo.
Ironiskt nog har de konservativa till del Obama att tacka för sin framgång.
Det var han som lyckades locka minoriteterna till valurnorna i ovanligt
stora skaror. Väl där röstade 70 procent av de svarta väljarna ”ja” till
Proposition 8 – tillsammans med en majoritet av de ofta katolska,
spansktalande immigranterna från Mexico och Latinamerika.
Detta är svårt att smälta för många homosexuella som gärna ser sin egen kamp
som en fortsättning på den svarta medborgarrättsrörelsen. Det positiva kan
bli att de homosexuella och de som stöder dem nu inser att denna fråga
kräver en lång kamp för att försäkra sig om ett stöd i majoriteten.
Den socialt konservativa synen på äktenskapet, som omfattas av många svarta,
delas även av Obama. Den har sin grund i en religiositet med djupa
historiska rötter i USA, bland såväl svarta som vita. Och det var just
kyrkor och andra religiösa samfund som ledde kampen mot de homosexuellas
rätt att gifta sig. De samlade ihop kring 40 miljoner dollar och spred
effektivt sitt budskap från predikstolarna och under församlingsmöten.
Intressant nog spelade den kontroversielle svenske pastorn Åke Green en
central roll i propagandan. Han vittnade om hur han blivit förföljd i
Sverige på grund av sitt försvar för äktenskapet, familjen och den sanna
kristna tron. Hans inlaga var en viktig del i en 90-minuters film som
visades i 170 kyrkor i Kalifornien inför folkomröstningen.
Enligt Jim Garlow, pastor i Skyline Church och ledare för rörelsen mot
homosexuella äktenskap, var Green en symbol för vad som väntade om man inte
vann detta slag. Och Sverige var den sköna nya världen där familjen upplösts
och bögarna styr och ställer.
Men det är intressant att notera att oavsett politisk och moralisk ståndpunkt
så tycks alla vilja använda statens makt för att pådyvla andra sina egna
värderingar. Detta gäller såväl en amerikansk konservativ som Garlow som en
svensk vänsterpartist som Lars Ohly.
I det ena fallet nöjer man sig inte med att försvara sina egna samfunds rätt
att vägra gifta sådana som av olika skäl inte lever upp till de egna
dogmerna. Man vill även förbjuda rent borgerliga vigslar. I det andra fallet
nöjer man sig inte med att ge homosexuella rätt att gifta sig borgerligt.
Lars Ohly anser att man ska kunna tvinga präster att viga homosexuella även
när det strider mot deras trosuppfattning.
Det är lite trist att dessa olika fundamentalister inte kan enas om den enkla
principen att religiösa samfund och stater bör hållas åtskiljda. Å ena sidan
borgerliga vigslar med juridiska konsekvenser, å den andra religiösa
ritualer vars betydelse är symbolisk och privat.
Men detta är den stora svagheten med folkomröstningar: allt förvandlas till
ett förenklat val mellan svart och vit, mellan en Green och en Ohly.
LARS TRÄGÅRDH
historiker och författare, bosatt i USA