Mikael Timm är författare till biografin ”Lusten och dämonerna: boken om
Bergman”. Han tycker att Sverige är på väg att förlora ett kulturarv:
– Det här är ett misslyckande för svensk kulturpolitik. Människor kommer
alltid att ta sig till Sverige för att leta spår efter Bergman.
– Jag tycker att staten borde ha gjort en uppgörelse med familjen och köpt upp
dödsboet direkt. Hemmet med allt lösöre kunde vara öppet för visningar. Det
är alltid intressant att se vilka målningar en konstnär inspirerades av. I
Ingmar Bergmans fall finns det även en stor samling litteratur och skivor
som refereras i hans verk.
Varför tror du att det här var Ingmar Bergmans önskan?
– Jag tror att han ville gottgöra sina barn. Sedan var han också känslig för
att bygga ett äreminne över sig själv. Men på 70-talet ville han skapa en
stiftelse och en liten teater på Fårö bland annat. Han skrev till Gotlands
kommun, men när han inte hade fått något svar efter ett halvår ilsknade han
till och lade ner projektet. Jag tycker att man kunde gå tillbaka till detta
första önske- mål.
Vad säger Ingmar Bergmans tillhörigheter om hans person?
– Han var noggrann med allting. Hans bylsiga byxor och stickade mössor var
medvetna val. Även i hans filmer var han involverad i scenografi och garde-
rob.
Lena Adelsohn Liljeroths stabschef på kulturdepartementet, Henrik Toremark,
säger att det inte är statens uppgift att köpa upp dödsboet, eftersom det
var Ingmar Bergmans uttryckliga önskan att det skulle auktioneras ut. I
stället har man satsat 20 miljoner, bland annat på Bergmanfestivalen och på
att köpa upp rättigheterna till hans filmer.