Jag besökte Berlin på sensommaren 1989. Vi åkte över till öst. Min pojkvän
fick problem vid gränsen. Vakterna tyckte att det var något skumt med hans
pass. De förhörde honom i en halvtimme innan de lät oss passera.
Mitt starkaste minne är ödsligheten. Det var en solig söndag och allt var
stängt. Men ingen var ute och promenerade, gatorna var märkligt tomma, bara
spårvagnarna skramlade förbi. Där och då fanns det noll föraning om vad som
skulle hända några månader senare.
Sveriges Radio har satsat stort på bevakningen av 20-årsjubileet av murens
fall den senaste månaden. Alla program finns samlade på en temasida på
webben. Det är intressant att fråga sig vad radion kan som inte andra medier
kan vid ett sådant här tillfälle. Har radions rapportering kvaliteter som
andra medier saknar?
Den stora skillnaden är tiden. I radion får samtalen lov att ta tid. Det slår
mig när jag lyssnar på Radio Sjuhärads intervju med Sabine Kjeller som
suttit 12 veckor i Stasifängelse och som sedan dess inte klarar av att sitta
i ett litet rum med stängd dörr. Hon börjar gråta under intervjun. I en
tv-ruta hade det kanske känts för intimt, inte i radio.
Den absoluta närvaron i samtalet finns också i Maria Meschkes reportage i P1,
”Muren och sen”. För tjugo år sedan träffade hon några familjer i Leipzig,
nu möter hon dem igen. En familj valde att flytta till väst, de berättar om
hur det var att lämna allt i en fullpackad Trabant. Rädslan och
förväntningarna. Hur de kom till Arbetsförmedlingen och fick veta att deras
utbildningar från öst inte gällde.
En annan fördel med radion är mångfalden. Den som verkligen vill förkovra sig
kan lyssna i dagar på SR:s material. Här kan man höra P2-programmet om hur
Berlinfilharmonikerna för första gången öppnade dörrarna för publiken i öst,
P3:s ”Brunchrapporten” om dagens situation för unga i Berlin,
”Vetenskapsradion Historia” om Birgitta Almgrens superintressanta bok, ”Inte
bara Stasi”, om DDR:s förhållande till Sverige. Massor med kulturradio. Med
mera, med mera.
Nackdelar med SR:s temasatsning? Tja, ibland kan det bli för mycket prat.
Vissa program hade vunnit på att stramas åt och kortas. Till exempel
”Ekonomiekot Special” i P1 som sändes från Berlin. Om man inte är finansnörd
är det ganska svårt att hänga med i det mångordiga pengapladdret.
Men den stora nackdelen med SR:s efterhandslyssning handlar ändå om tekniken.
Ljud som hänger sig. Filer som försvinner efter 30 dagar, även på temasidan.
Programmet om Birgitta Almgren var till exempel puts väck. Det gick att
hitta i podversion, förstås, men i ett helt annat arkiv.
Sveriges Radio är suveräna på närvaro, fördjupning och mångfald. När de får
ordning på den digitala tekniken kommer de att äga public service.