Norra Grängesbergsgatan är drömmen om gentrifiering förkroppsligad. Den raka
asfaltsremsan med småskalig industriverksamhet inhyst i låga, brokiga
tegelbyggnader är för konstnärskollektiv, gallerister och klubbarrangörer
vad antika Arkadien var för de mest ingrodda renässansmupparna på 1500-talet.
Så klart det finns en blogg om hela stället.
Och nu ska bloggen bli en bok. När Galleri Krasovec ordnar konst- och
designmarknad i helgen är det releasefest för "Norra Grängesbergsgatan –
Lätt Malmös coolaste gata".
När vi träffar dess författare, poeten och industridesignern Oskar Ponnert, i
korsningen av Norra Grängesbergsgatan och Norbergsgatan under en balkong med
två uttjänta julgranar är det flera som morsar på honom. Efter att i två år
aktivt dokumenterat livet på gatan på sin väg till och från jobbet är det
klart han är igenkänd.
Även om han själv försökt hålla sig anonym.
– Fokus har varit gatan i sig. Jag har velat att gatan ska vara avsändaren,
säger han.
Hur har området förändrats sedan du började?
– Det förändrar sig hela tiden. Men jag skrapar bara på ytan. Det är ett
litterärt projekt och ingen nyhetssajt. Folk kan ringa och säga att det
brinner på något ställe och förväntar sig att jag ska komma dit och
fotografera.
Han berättar att han har märkt en ökad medvetenhet kring gatan. Inte bara hos
dem som ser på området utifrån, utan även hos dem som till vardags arbetar
där.
Men det var inte hipphetsfaktorn som triggade honom till att starta bloggen.
– Mitt ursprungliga intresse är integrationen. Gatan är en mix av det nya och
gamla Malmö. Jag ser den som en gränslinje, säger Oskar Ponnert.
Hur har du gjort för att undvika exotisering och innerstadsperspektiv?
– Det finns en viss ironi i det jag gör, men det här är ingen von oben-grej.
Jag tror jag håller mig på rätt sida.