Det finns en god nyhet i den dåliga.
För något år sedan lät ledningen för Akademibokhandeln managementstubben växa
sig tät och tuff på Percy Nilegård-hakan och förklarade att hädanefter
skulle man strunta i litteraturromantiska fjollerier och bli ett hårt
sortimentstyrt företag med kyligt säljfokus.
Det gick inget bra. Akademibokhandelns resultat år 2009 utvecklades inte
enligt förväntningarna, konstaterade nyligen ägaren KF bistert.
Böcker är inte schampoflaskor och kan därför inte säljas som sådana. Nu har vi
fått det bekräftat. Det är den goda nyheten.
Det mesta talar också för att det är därför, för att Akademibokhandeln
misslyckats i sina försök att schampofiera bokhandeln, som ägaren KF nu tar
ett helhetsgrepp på branschen och slår samman sin detaljistkedja, sin
nätbokhandel och sina förlag: Akademibokhandeln, Bokus, Norstedts/Rabén &
Sjögren.
Det sistnämnda, själva handlingsplanen, är den dåliga nyheten. När någon vill
skaffa sig makt över hela produktionslinjen, från ax till limpa, slutar det
ofta med att konsumenten blir sittande med en svampig formfranska.
Mot varandra står nu två bokjättar i hård kamp om marknadsandelarna. Å ena
sidan Bonnierförlagen med kontroll över bokklubbar, näthandeln Adlibris och
den nyligen köpta distributören Pocketgrossisten. Å andra sidan
Norstedts/Bokus/ Akademibokhandeln.
Är det någon som tror att koncernerna osjälviskt kommer att avstå från att
gynna egna produkter i de egna torgstånden? Är det någon som tror att det i
sin tur kommer att vara bra för litteraturen och bokläsarna? Är det någon
som tror på tomten?