Klassrumsragget är en sliten kliché, inte bara i den solkiga verkligheten utan också i filmen och litteraturen - tänk Bo Widerbergs "Lust och fägring stor" eller Zoë Hellers "Notes on a scandal". Den förbjudna relationen tycks ha särskilt god jordmån inom humaniora - kanske för den sexuella laddning som finns latent i det intellektuella samtalet, kanske för att åtrån till konstverket projiceras, antingen på eleven eller på läraren; i dessa tider påminner jag mig gärna om Nobelpristagaren J M Coetzees kvävande starka "Onåd".

Ulrika Kärnborg släpar med andra ord på ett tungt bagage när hon ger sig i kast med den överårige filmdoktoranden Johan Furumo i nya romanen "Som om". Johan, som aldrig lyckats avsluta sin avhandling, lever i ett kärlekslöst äktenskap i det akademiska Lund. Under en hösttermin gästföreläser han vid det danska universitetet LUC och blir handlöst förälskad i den mystiska studenten Nadine - och så är en cirkus av erotik, smørrebrød och postmodern film-teori igång.

Ja, just cirkus. Jag funderar länge på vad det är som gör "Som om" till en så lättsam bok, trots det allvarliga temat - sexuella övergrepp, missbruk, ond bråd död. Kanske är det att Kärnborg har förlagt berättelsen till ett diffust 1990-tal som redan känns charmigt aningslöst. En tid då Johan kan avfärda internet som en dagslända och överlägset avfärda kollegernas prat om "det danska filmundret" med att åkalla det Bergmanska geniet. Danmark före Pia Kjærsgaard, svensk humaniora innan Thamreformen skapade rättning i ledet och tvingade doktoranderna att slutföra sina avhandlingar innan de, likt Furumo, hunnit få både mage och flint.

Ulrika Kärnborg har själv läst i både Lund och Roskilde och satt i Lundagårdsredaktionen i början på 1990-talet. Det är lätt att föreställa sig hur inspirationen till denna nyckelroman kommer från egna upplevelser av skabbiga fondue-kvällar på Stäket, håglösa vandringar förbi Domkyrkan och institutionsfester och efter-sitsar i den kvalmiga ankdamm som det akademiska Lund gärna karikeras som.

Och det är där problemen kommer in. Det blir för mycket karikatyrer. En lundensisk översittarprofessor med namnet Doris Fogelclou (en släkting till skolläraren John Chronschoug?) får mig genast full i skratt, på ett sätt som desarmerar den kritik mot den akademiska karriärismen som naturligtvis finns inbäddad i porträttet-. Beskrivningen av den hopplösa doktoranden som sörplar elefantöl på flygbåten mellan det stendöda familjelivet i Lund och den haschinpyrda köpenhamnska sunkigheten blir så ... lustfylld i all sin vidrighet. Gång på gång slirar Johan Furumo ut i en orgie av maskulin patetik som får honom att likna Robert Gustafsson i en fyllesketch på Berns snarare än en verklig person.

Inte heller Nadine blir mycket mer än en schablon, denna gång av den förnumstiga, onåbara studentskan som tror sig veta allt och ha sett allt, som suger av förbandet till Sort Sol efter en spelning på Christiania, halsar gammeldansk och fnissar föraktfullt åt Johans närmanden. Vi får veta att Johan blir besatt av henne från första stund, men Kärnborg lyckas inte få mig att känna exakt vad det är som gör honom villig att förstöra sitt liv för att erövra henne. De två sidofigurerna, Nadines sidekick Amanda och hennes vän, bögen Peter, är mer nyanserat skildrade - men därmed också tråkigare att läsa om.

Romanen är på många sätt en njutning, med ett rikt, på gränsen till överlastat bildspråk och en dekadent, sinnlig stämning som påminner om Houellebecq. Den akademiska jargongen är lyhört avlyssnad. Och även om det är med besvikelse jag ser en respekterad skribent som Ulrika Kärnborg sänka sig till att använda romanformen för att kladda ner lättidentifierade personer, finns det något skönt skruvat i boken som, åter igen, tar udden av revanschismen. Hennes lustmord är så frenetiskt och fantasifullt att det går över styr. Den universitetsmiljö hon återskapar liknar en drömvärld, ett sagoland befolkat av teorituggande troll och tuggummituggande älvor, svår att ta på allvar men perverst underhållande i all sin praktfulla misär.

Jens Liljestrand
författare och litteraturvetare