Man lider med den stackars redaktören Gösta Flemming som 1988 fick den
lysande idén att lagom till Svenska fotografers förbunds hundraårsjubileum
1995 ge ut en överblick av svensk fotografi 1895–1994. Det som skulle ta
ett, kanske två år, tog tretton och under resans gång har detta
enmansprojektet flera gånger varit nedläggningshotat. Orken tröt, pengarna
tog slut och tekniken ställde till problem.
Resultatet blev till sist ”Centennium”, men titeln är missvisande. Redaktören
var slutligen tvungen att göra halt efter 1974. I det brasklappsrika
förordet konstaterar han att det inte bidde någon vante, ”ingen tumme
heller, men väl fyra fingrar” och påminner om en indisk ordboksredaktion som
efter 55 års arbete med en engelsk ordbok över Indiens artonde officiella
språk, det komplexa och sällan talade sanskrit, häromåret hade nått halvvägs
in i bokstaven A.
I det perspektivet är naturligtvis tjugo år mer eller mindre inte mycket att
bråka om och låt mig först som sist konstatera att det här inte bara är en
efterlängtad utan också fantastisk bok. Men.
”Centennium” är vacker, men svårläst. Versaler i liten grad i de viktiga
bildtexterna är en styggelse liksom hemsnickrade, icke etablerade
förkortningar typ FN, FT, NTFF, PF, PoP och AF (utläses i tur och ordning
Fotonyheterna, Fotografisk Tidskrift, Nordisk Tidskrift för Fotografi,
Populär Fotografi, Popular Photography, svensk utgåva och Aktuell
Fotografi). Och att en femhundra sidor tjock bok saknar pagina måste
betecknas som en provokation. De omfattande registren kan nu bara hänvisa
till aktuellt år och ett år kan omfatta upp till tjugo sidor (och som lök på
laxen finns eventuell illustration sällan på samma uppslag som den aktuella
texten).
Citat från en handfull facktidskrifter berättar historien. Det blir med
nödvändighet ganska summariskt och gör att boken snarare fungerar som en
aptitretare för den fotointresserade än en källa för den vetgirige. Mycket
är kuriosa, som notisen om vad som hände när fotografen Axel Rydins häst
skenade i Sundsvall 1895.
De över 1 100 bilderna får stort utrymme och är den stora behållningen, med
svenska klassiker som Jean Hermansons ”Vid stämpelklockan” och glada
överraskningar som Gunnar Forsell i badet och Kjartan Slettemarks
manipulerade passfoto från 1974.
Och det är bildglädjen i ”Centennium” som trots ett bitvis lite svajigt
tryck och ett pris i Magnumklass (dryga tusenlappen) gör den till ett
”måste”.
PER LINDSTRÖM