Jag flyttade till Stockholm 1997. Jag hade fixat en liten möblerad andrahandslägenhet på Söder och skulle börja som praktikant på en tidning. Jag fick nästan inget i lön, jag kände inte en käft och staden, den stora och ännu obekanta, framstod alltsomoftast som en blänkande, hotfull organism som när som helst skulle kunna tugga i sig och spotta ut mig.

Ändå framstår det där första året nu i efterhand som magiskt: där ­irrade jag runt i betongen, utan pengar och världsvana och cynismer, med en kost bestående av filmjölk och cigaretter och salta tårar. Den urbana evighetssagan, miljoner kapitel in.

Rona Jaffes ”Det bästa av allt” från 1958 – först nu utgiven i svensk översättning – är just en sådan historia. Här träffas fyra kvinnor i tjugoårsåldern via sina stenografjobb på det fiktiva bokförlaget Fabian i New York som ger ut tidningar och litteratur för massorna. Caroline Bender introduceras först: en skarp, karriär­sugen 21-åring från pendelförorten Port Blair som just blivit dumpad av sin fästman. Därefter kommer lantlollan April, den frånskilda småbarnsmamman Barbara och äventyrliga Gregg som helst av allt vill bli skådespelerska och hamnar i en komplicerad kärlekshistoria med en regissör försedd med det signifikativa namnet Wilder Savant.

Boken antyder snarare än att deklarera: interiörerna från kontoret dryper förvisso av underordning och hård etikett, och via framför allt Caroline ifrågasätts tanken att ett arbete enbart är något en kvinna fördriver tiden med mellan gymnasiet och äktenskapet, men Jaffe verkar inte ha någon uttalat politisk agenda.

Vill man så kan man läsa boken som en inifrånskildring av en hård, kvinnoförminskande bransch och tid. Och vill man så kan man förmodligen läsa den ”bara” som en mångfacetterad hjärtekrossarhistoria med kosmopolitisk kuliss. För det är en mycket visuell roman, en som faktiskt skrevs med det uttalade syftet att bli film – Jaffe fick skrivuppdraget av en Hollywoodproducent och bara året efter att romanen gavs ut kom den rörliga versionen med Marlene Dietrich i en av rollerna.

Jaffe plockar snygga poänger på kontrasten mellan det på ytan så grandiosa New York – karaktären April liknar det vid ”en ointaglig fästning” – och dess påträngande, skitiga inre: de trånga lägenheterna med fönster så smutsiga att man knappt kan se ut, trottoarerna som mjuknar av den obarmhärtiga sommarhettan, lukten och hetsen i tunnelbanan. Varenda scen är som gjord för att fogas in i en filmruta: knattret bakom de hoptryckta skrivmaskinerna kontra rymden och ljuset i chefernas arbetsrum, när det klunkas whisky på Madison Avenue och äts biff på guldpläterade tallrikar, när det gås på tröstlösa blindträffar och hånglas i gula taxi­bilar, när det är glittrande julfester på femstjärniga hotell där cheferna blir fulla och börjar fingra på kvinnornas strumpbyxor. För alla chefer är förstås män, och alla sekreterare är förstås kvinnor, och de flesta chefer betraktar sina sekreterare som levande dockor.

När Don Draper ligger och läser i boken i första säsongen av ”Mad Men” bör det nog egentligen ses som mer än en tidstrogen rekvisita – Matt Weiner har lånat såpass frikostigt av Jaffes miljöer och situationer och karaktärer att serien faktiskt tappar en liten aning i lyster. (Förlaget marknadsför den för övrigt som ”Mad Men i bokform” med ett omslag dränkt i hårsprej och strutbehåar.)

Somliga romantrådar är inte lika chockerande eller kittlande 2011 som de antagligen var 1958: som en abort, sex före äktenskapet, detaljerade sexscener, homosexuella karaktärer. Ändå är det slående hur tidlös boken känns, på det stora hela: hur hanterar man en sexistisk gris till chef? Hur tar man sig fram i arbetslivet utan att antingen trampa tår eller få sina egna trampade på? Hur överlever man hopplösa kärlekshistorier med någorlunda intakt hjärta?

I slutändan blir ”Det bästa av allt”, åtminstone för mig, en mycket nostalgisk läsning. Nostalgisk och ömsint, hela vägen från Manhattan till den drömmande tjugotreåringen som satt i sin andrahandslägenhet på Bondegatan och väntade på att allt skulle hända.

Anna Hellsten
medarbetare på kulturredaktionen