Vi har alla sådana böcker i bokhyllan. Böcker vi tyckte verkade spännande, köpte och sedan bara råkade glömma bort. Jag har Silke Scheuermanns genombrottsroman från 2007, ”Timmen mellan hund och varg”, därhemma. Oläst, bortglömd.

Men nu ska jag läsa den. För nu har jag slukat novellerna i ”Rika flickor”, en bok Scheuermann skrev redan 2005. Och jag vill bara ha mer.

Samlingen är kort, bara sju noveller. I gengäld är ingen berättelse lik någon annan: ton och perspektiv skiftar, och miljöer och personer av alla möjliga sorter ryms i samlingen. Men den hålls samman av samma grundtematik: hålet i själen, längtan efter riktig och sann kärlek. Vad det nu är.

Titeln, ”Rika flickor”, pekar i olika riktningar. Så kan ”rik” vara en snäll omskrivning för ”bortskämd” – att ha allt men ändå inte vara nöjd. Men rik kan också innebära just rik, ekonomiskt kanske, eller känslomässigt. Ordet manar också fram sin motsats: fattig. Alla varianterna ryms också i novellerna: man kanske är rik utan att inse det, eller så är man inte rik trots att man synes vara det. Eller så drömmer man bara om någon sorts rikedom. I novellen ”Överlämning” är huvudpersonen så rik på olika vis – och ändå så fattig – att hon vill ge sitt överflöd till någon som bättre uppskattar det.

I en annan novell får jag träffa Franziska som har en trygg kärlek i Timo men som älskar, älskar Simon. Jag lär känna Lisa och får ta del av hur hon förlorar sin sexuella oskuld på ett sätt som det gör ont i kroppen att läsa om. Alla jag lär känna, kommer jag nära. Ändå är favoriten nog ändå Jakob. Jag glömmer att andas när jag läser om hur han i separationens efterdyningar bygger ett dockskåp och umgås med barnet han aldrig fick. Jakobs efteråt, en tillvaro vid sidan av tiden, är helt enkelt mästerligt skildrad.

Amerikanen Raymond Carver – han vars noveller fick Robert Altman att göra filmen ”Short Cuts” – har länge varit samtidens novellkung, trots att han gick bort för över tjugo år sedan. När jag läste honom för länge sedan drabbades jag på liknande sätt.

Men Scheuermann är ingen Carver. Hennes porträtt är fylligare, novellerna längre, gåtorna färre. Med denna samling visar hon också att hon, till skillnad från Carver, inte räds att skriva om sådant som på inget sätt går att relatera till hennes eget liv. Att på tjugo korta sidor mana fram en människa i helfigur, med livshistoria, drömmar, tankar och egen syn på livet, och dessutom få mig som läsare att tro på den här personen, att tänka mig att jag kanske har mött honom eller henne någon gång, att reflektera över mitt eget liv – det är inget annat än imponerande.

Jag kommer att läsa om de här novellerna. Men innan dess ska jag plocka fram ”Timmen mellan hund och varg”. Om jag inte är nöjd sen får jag väl beställa hem den senaste romanen, ”Shanghai Performance”, från Tyskland. För den kommer inte på svenska förrän nästa höst.