”Svart arbete” heter Rolf Almströms första bok på tretton år efter ett par uppmärksammade novellsamlingar och en roman på 1990-talet. Och en svart bok är det. Till och med ryggen är helsvart, utan någon titel, som om det gällde att dölja de obehagliga sanningar boken rymmer.

För det handlar om svartjobb och om samhällets svartlistning av människor som klassbakgrund och utslagning gjort överflödiga. De är alla socialt stigmatiserade, som det heter på dagens utredningssvenska. Men hos Rolf Almström får de ett eget ansikte och ett eget språk, ett ansikte märkt av ångest och drogmissbruk och ett språk som sjuder av vrede och uttryckskraft.

Året är 1993 och platsen Göteborg. Man kunde nästan tro att det var dagens verklighet, med kravaller och bilbränder. Men Almström går bakåt i tiden och visar hur det blev som det blev, hur välfärdssamhället havererade och människan hamnade ute i kylan.

Huvudpersonen och berättaren i ”Svart arbete” är Danny, en ung arbetargrabb från Västra Frölunda som jobbar svart och lever ur hand i mun men kommer i dåligt sällskap och hamnar ordentligt i skiten.

Inte sedan Lars Görlings ”491” har jag läst en bok som med en sådan hetta och briljans skildrar unga människors väg in i kriminalitet och missbruk, självförakt och hat mot samhället. Samtidigt finns det en ömsinthet i Almströms roman som kontrasterar starkt mot den råa tonen.

Ömsintheten visar sig bland annat i skildringen av en familjemiddag hemma hos Dannys föräldrar, ett litet mästerverk av förlägen värme och undertryckta konflikter. Och den finns i kärleken till Janna, en tjej som liksom Danny drömmer om en bättre tillvaro.

Men Almström är också fräck och rolig, bland annat när han skildrar den nya tidens psykologkonsulter med tofs i nacken som pratar på om utmaningar och paradigmskiften och kreativa energier, ord som inte hjälper arbetargrabbarna från Västra Frölunda ett enda dugg.

I ett efterord skriver Rolf Almström om bokens långa tillblivelse, hur den från början var manus till teveserier och andra projekt som inte blev av på grund av brist på finansiärer. Det säger något om de snäva villkoren för samhällskritik idag. Inte heller i bokvärlden smäller samhällskritiken särskilt högt. Därför bör man välkomna Almströms bok. I en tid när varenda Stureplanskändis kallar sig författare återför han litteraturen till sin ursprungliga roll av samhällsskildring och människogestaltning.

På ett ställe i ”Svart arbete” säger berättaren: ”I framtiden kommer det att vara så att om en man sitter på en parkbänk och det kommer dit en annan man och frågar om han får sätta sig kommer den mannen som sitter på bänken att säga nej – och då kommer den andre mannen att slå ihjäl mannen på bänken. Ja, det är den stora bänkröjningens tid.”

Det är den nya tidens evangelium och Rolf Almström skildrar det med humor, kärlek och förtvivlan.

Åke Leijonhufvud

författare och kritiker