Vad får man skriva och inte skriva? Hur ser vår tryckfrihet ut när det också finns andra friheter som ska skyddas? Vad är egentligen förtal?

Den senaste tiden har vi haft anledning att fundera över dessa frågor, när vi sett en våg av egocentrerade hämnd- och revanschböcker. Då är det intressant att åter läsa Ing-Marie Erikssons debutroman från 1965, ”Märit”, som är av en helt annan litterär halt och som nu ges ut på nytt.

Ing-Marie Eriksson blev åtalad för tryckfrihetsbrott och fälld som den enda svenska författaren hittills för just ”Märit”. I och med att romanen fälldes – sedan en grannfamilj ansett sig förtalad – sanktionerades en förminskande och hyperrealistisk läsart. Men ”Märit” är en mångbottnad berättelse när den behandlar ett bysamhälles syn på en förståndshandikappad kvinna och hennes sexualitet.

”Märit” är skildringen av en utvecklingsstörd kvinna som fascinerar två små grannsystrar i en fattig norrländsk by under 40-talet. Berättelsen ses ur de två systrarnas perspektiv, flickor som ibland är nyckfulla och barnsligt grymma och använder Märit för sina lekar, ibland med sexuell färgning. Ibland blir de förnumstigt lillgamla och återger byns åsikter, allmänt flyger de iväg i fantasier om denna udda varelse som har en fyraårings förstånd.

Märit blir, innan de känner henne, ett stort människodjur som de drömmer om att tämja likt en björn eller en vild ren. De blir goda vänner med henne och Märit får rollen av den mytiska stora modern vars sensuella famn och varma kropp räcker till för alla, kvinnan med mjuka händer i en värld av magra, trötta kvinnor med hårda fingrar. När Märits sexualdrift vaknar får hon drag av Ekelöfs jungfruvision, kvinnan som ger sig åt alla, utan frågor.

Märit blir en fantasifigur av modersdrift och kärleksdrift i det stora och varma kvinnodjurets gestalt, öm, vårdande men utan intellekt. Men i byn ställer Märits öppna drift till problem. Märit ger sig ut för att jaga karlar, rymmer hemifrån och blir svårhanterlig. Till sist utsätts hon för en tvångssterilisering. När romanen slutar är Märit intagen på mentalsjukhus.

Märit blev en stor konstnärlig framgång, man imponerades av författarinnans gestaltning och talade om en ny Sara Lidman, där Eriksson också ligger nära Lidmans stora tema, den kollektiva skulden. Ing-Marie Eriksson rörde inte bara vid ett känsligt samhällsproblem som tvångssteriliseringar utan beskrev också ett annat laddat ämne, den kvinnliga sexualiteten, strax innan kvinnans sexuella frigörelse började diskuteras.

Märits enda period som accepterad i byn, är när hon för en tid antar manlig identitet, kallar sig Ola, går i overall och hugger ved. I och med att romanen berättas ur två naiva barns synvinkel ges den en blandning av det renhjärtade och det sexuella, vilket gör de två flickorna till ett slags sanningsvittnen av H C Andersensk sagokaraktär, när de beskriver de reaktioner och fantasier i byn som Märit ger upphov till, inte minst sina egna.

Märits kringströvande, hennes bokstavliga drift, strider inte bara mot byns utan mot hela samhällets normer. Det är den kvinnliga sexualiteten som är problemet, inte bara för Märits pressade familj utan för hela det dömande samhället, och som leder till Märits sterilisering och intagning. Märit blir en variant av den galna, översexuella kvinnan på vinden i ”Jane Eyre” som måste spärras in och oskadliggöras. Märit visar att byn – och därmed också hela det samhälle den är en bild av – lever i en kollektiv skam- och hederskultur före den modernitet som p-pillret gav åt kvinnorna.

”Märit” kan också läsas som ett svar på Brandes uppmaning till den moderna litteraturen – att sätta problem under debatt. Tvångssterilisering utfördes i Sverige mellan åren 1934 och 1976 och ungefär 63 000 människor utsattes för ingrepp, de flesta kvinnor. Att Eriksson fälldes för denna roman ter sig i dag mer än märkligt, och visade på en oförmåga hos rättsinstanserna att känna igen ett valörrikt konstverk.

Bokförlaget h:ström har med sin nyutgivning uppmärksammat en svensk klassiker som förtjänar många nyläsningar och tolkningar. I samma volym ges också ”Upplysningen” ut – en beskrivning av hur ett bysamhälle förändras med modernitetens insteg. Den värld som bildade fond till romanen ”Märit” finns inte längre kvar.