Ebla är på drift från sin födelseby och det är patriarkatet hon måste fly
ifrån. En farfar som sålt henne till en gammal man för några kameler. Hon
flyr nomadsamhället för staden, men manssamhället kan hon aldrig komma
undan. Var hon än är vill det fånga in henne, i giftermål, bestraffningar,
graviditeter. Ebla önskar att hon inte vore kvinna, från den dag hon börjar
tänka.
Ebla har blivit fyrtio år gammal, men hon står sig väl. Hon är en av
litteraturhistoriens stora feministiska hjältinnor, och nu finns hennes
historia äntligen i svensk översättning. ”Adams revben” är Nuruddin Farahs
debutroman och hans Ebla har superkrafter. Hon har godhet och hon har
skönhet. Hon kastas som en vara på livets väg, men precis som en sagofigur
har hon en inre radar som gör att hon hela tiden står emot dem som vill
utnyttja henne.
Det märks att det är en ivrig 23-åring som skriver, det är våren 1968.
Nuruddin Farah har nyss lämnat Somalia och är i exil i Indien där han läser
filosofi och litteratur.
Farah valde språk, har han berättat, när han kom över en skrivmaskin med
engelskt tangentbord. Han är en författare som säger sådant som att det är
idéerna som räknas, inte språket. Nu dyker Farahs namn upp år efter år i
Nobelprisspekulationerna; författarskapet är fyrtio år. Men det är med Ebla
det påbörjas, hon är superhjältinnan som först gjorde honom omsusad.
Och Ebla var minst sagt rätt i tiden, denna okuvliga överlevare. Den andra
vågens västerländska feminister hade inte kunnat komma på en bättre förebild
själva, och därför blev de gripna. Det personliga är ju för Ebla inte bara
politiskt, det är på liv och död. De politiska krafter som skär in i hennes
allra intimaste befinner sig i korselden mellan kolonialmakterna i det
Mogadishu hon flyr till och klansamhället i byn hon föddes i. I stan är
livet annorlunda, man äter frukost, det finns bilar som är den vite mannens
magi, man kokar spagetti som Ebla misstar för binnikemask. Men var i världen
man än föds är det samma sak, inser hon: Man kommer ensam ut ur mammas mage,
och lika förbannat ensam är man när man dör, eftersom alla i hela världen
bara tänker på sig själva.
”Gud skapade Kvinnan av ett böjt revben; och den som försöker räta ut det,
knäcker det” lyder det somaliska ordspråk Farah tagit avstamp i. Ebla har
han försett med revben av girl power-titan.
Hon är som en feministisk robot. Kärlek vet hon inte om det finns, men
slaveri. ”Hon tänkte på mycket som en kvinna med hennes bakgrund vanligtvis
aldrig brukade tänka på”, påpekar författaren. Som den omnipotenta hjältinna
hon är säger Ebla högt till sig själv: ”Jag är min egen herre.”
Hon har en radar som aldrig riktigt införlivas i karaktären Ebla. Ändå är det
den som driver handlingen framåt. För det här är en saga, och en feministisk
programförklaring på samma gång. Den är vacker och övertydlig.
Malena Rydell, journalist
-------------
FAKTA: Nuruddin Farah
Nuruddin Farah föddes 1945 i Somalia men har mestadels verkat i exil. Han
räknas som en av Afrikas viktigaste författare och nämns ofta som tänkbar
Nobelpristagare.