Jeezez, som New York-snutarna säger, varför gör hon det här?

Liza Marklund äger såvitt jag förstår både stenhus och ett gott renommé som deckarförfattare. Varför sätter hon det senare på spel genom att bilda bolag med en amerikansk bestseller­maskinist?

Det är genom att grubbla över den frågan jag håller mig vaken medan jag läser ”Postcard Killers”.

Liza Marklund och James Patterson, den sistnämnde enligt uppgift god för en sammanlagd upplaga på 180 miljoner exemplar, har gemensamt skrivit den mest spänningslösa thriller jag läst. En kiosklitteraturens Sheratonlobby.

Man får låta sig bli road av det lilla. Som att en av de två huvudpersonerna, den amerikanske polisen, heter Jacob Kanon. Skojigt när man läser det på svenska. Jacob Kanon. Alltid laddad. Som Putte Pickadoll. Skjuter först, tänker helst inte.

Den svenska protagonisten i detta bilaterala bokprojekt heter Dessie Larsson och är både kriminolog och kriminalreporter på en svensk kvällstidning. Kanon har kort stubin och kör huvudet i väggen. Larsson har cykelhjälm och löser gåtan med de konstintresserade och vykortsskrivande seriemördarna. Det förvånar inte. Det skulle en tolv­åring också kunna göra.

Just tolvåringar, med smak för blod och dåliga sexskildringar, är av allt att döma den primära målgruppen för ”Postcard Killers”. Texten är tryckt med stora bokstäver. Kapitlen är jättemånga och jättekorta. Dividerar man antalet sidor med antalet kapitel får man ett tal som till och med sjätte decimalen är identiskt med talet pi. D e t är spännande. Kanske planerar paret Marklund/Patterson att göra en meta-Dan Brown, kanske kan vi vänta oss en thriller om thrillern med titeln ”Pi-koden”?

Det finns ett levande personporträtt i boken: Dessies gamle Norrlandsrövare till morfar som på ett par sidor får tala Pitemål. Dessie själv skildras som man kan förvänta sig. Först är hon lite lesbisk. Sedan faller hon för Kanon och hans rediga don.

Om det stämmer att ”Postcard Killers” också ska ges ut i en amerikansk miljonupplaga har Marklund och Patterson levererat en krigsförklaring mot världens skogsbestånd. Så många träd. En så meningslös död. Jeezez!