Linda Boström Knausgård har ett svar:
– Det som återstår är vad man lyckas göra av sin egen längtan. Det man faktiskt kan påverka. Så menar hon, den femtonåriga flickan i min novell i alla fall. Det låter väldigt hårt, men det är inte helt fel.
Det är tretton år sedan Linda Boström Knausgård bokdebuterade, med en uppskattad diktsamling som heter ”Gör mig behaglig för såret”.
Med författardebut kom också en sjukdomsdebut. Linda Boström Knausgårds bipolaritet fick eller tog sig ett utrymme i hennes liv ungefär samtidigt.
– Den första boken skrev sig själv. Det var så vansinnigt enkelt. När jag sedan skulle skriva min andra bok gick jag väl in i den där berömda väggen. Jag blev sjuk av att skriva dikt. Lars Norén säger det, att han behöver prosans motstånd för att stå ut. Dikten öppnar för mycket ljus. Så jag har varit rädd för dikten.
I stället alltså nu noveller. Linda Boström Knausgårds ursprungliga idé var att sy samman berättelser med olika karaktärsdrag men en gemensam genetik. Stämningen ska vara samma. Det ska finnas en känsla av allvar, eller avgörande. En mer lättsam komisk novell slängde hon ut under arbetets gång.
Mycket handlar om moderskap. Och:
– Även om sexualiteten bitvis är med i boken, tyckte jag att det fattades ett sexuellt möte, och det var en novell jag skrev under stor genans och med pistolen mot tinningen. Jag hoppas att jag vågar läsa upp den på en uppläsning någon gång.
Kanske blir det redan den 15 september, då hon är en av flera gästande författare på den litterära klubben Stanza i Malmö.
Nyligen har familjen Knausgård lämnat centrala Malmö och köpt hus i lilla Glemmingebro, nordost om Ystad. Här kan Linda Boström Knausgård bygga författarlivet: promenera varje dag, vara med de tre små varje dag, skriva varje dag. Även om det inte alltid sker.
– Viljan har jag stötvis. Den kommer ofta ur en frustration över att jag inte redan har skrivit det jag borde ha skrivit. Men jag är så rädd för att skriva på riktigt att jag ägnar mycket tid åt att undvika det. Det finns hur mycket som helst att göra med tre barn, det finns alltid någon som är sjuk som jag kan ta hand om så jag slipper skriva.
Den norska damtidningen Kvinnor & Klær, ett slags Damernas Värld, har anlitat Linda Boström Knausgård som svenskspråkig krönikör.
– Och det tar jag på största allvar. Även om det kanske äter av min litteraturtid.
En eller annan cyniker kommer kanske nu vid utgivning att värdera Linda Boström Knausgård efter vem hennes man är, den extremt uppburne Karl Ove Knausgård.
– Det är klart att jag tänker på det. Karl Ove och jag möttes på ett debutantseminarium. Då hade vi skrivit en bok var. Nu har han skrivit åtta och jag kommer med min andra. Dessutom har mycket skrivits om oss. Men jag litar på att det jag skriver är väsentligt i sin egen rätt.