FYRA NOVELLER. Man måste älska det nystartade novellförlaget Novellix, som med högkvalitativ litteratur i singelformat försöker ge boken en alternativ identitet.
I dagarna utkommer deras tredje ”fyrling”. I ett och samma paket, men i separata volymer, får man nu nyskrivna noveller av Wille Crafoord, Helena Granström, Jens Lapidus och Amanda Svensson.
De är sinse
mellan mycket olika – men de kommer åt mig ändå, var och en på sitt sätt.
Crafoord skriver om och debuterar med ett slags Carolagestalt som offrar sig för att bekämpa främlingsfientlighet genom den mest cyniska medieanalys man kan tänka sig.
Granström gör som vanligt: bestämmer att svenska språket är hennes, och ska läsas på hennes villkor.
Lapidus renodlar sin ”Snabba cash”-tematik, men med en lite saktmodigare prosa som gör att berättelsen om den nyss utsläppte men oskyldigt dömde småskurken får tid på sig att skapa ett plötsligt illamående.
Svensson får mig att önska att jag hade haft min mormor ännu närmare under hennes sista dagar, samt att jag hade växt upp i Skåne.
Noveller måste int
e vara litterära mellanprojekt. Det finns inget i utförandet som antyder att de fyra inte har tagit uppgiften på största allvar, och jag skulle önska att den bokläsande allmänheten började möta genren med samma seriositet.
Novellix har utöver sina tre svenska fyrlingar också hunnit med att publicera en tysk, med texter av bland andra Ferdinand von Schirach och Juli Zeh. Får man önska sig något av förlaget under 2012 så skulle väl det vara en grekisk fyrling, med berättelser från landet som hela Europa just nu försöker förstå.