Internet och litteratur. Vilket par. Men de är långt ifrån oskiljaktiga. Boken
är till exempel fortfarande norm, även bland ettor och nollor, som gör allt
för att efterlikna pärmar och papper. Ta bara namnet på den ambitiösa
digitaliseringssatsningen Project Gutenberg. Boktryckarkonstens fader,
1400-talstysken Johann Gutenberg, vad har han med internet att göra?
Medievetare kallar det remediering. Nya medier uppstår genom att härma de
gamla, samtidigt som de gamla tar efter egenheter hos de nya. Det där kan
vi. Men för att förklara den tummelplats som internet utgör har det krävts
ännu en term: konvergens.
Begreppet, myntat av amerikanska forskaren Henry Jenkins 2006, används flitigt
när Tidskrift för litteraturvetenskap (TFL) ger ut temanumret ”Fiktion på
internet” (2009:3-4). Men konvergens är inte bara en sörja av film, text och
ljud som skamlöst remedierar fram och tillbaka med varandra. Termen rymmer
framför allt en social dimension som för en gång skull på allvar hotar den
romantiska bilden av det ensamma skapargeniet. Och även om det till viss del
framhålls i TFL:s två texter om fan fiction, det vill säga litteratur som
skapas av fansen som ett slags spinoffer till originalverken, existerar
författare och läsare fortfarande i två från varandra hyfsat separerade
sfärer i de fenomen som numret behandlar.
De nya berättelser, där professionella författare låter fiktiva personer ta
plats i sociala medier för att både interagera med läsarna och låta sig
påverkas av dem under berättandets gång, tas inte upp. När allt fler börjar
använda sig av den berättartekniken som den sociala utvecklingen av internet
har möjliggjort blir litteratur och internet inte bara ett välmatchande par.
De blir oskiljaktiga. Det lär få bli ett ”Fiktion på internet 2.0” för TFL.
Arvid Jurjaks, journalist