Med stilsäker lätthet och stor humor skriver Ingo Schulze en
skapelseberättelse från tiden när järnridån föll. Eva Ström känner beundran
inför den oefterhärmliga författaren.
Tunga ämnen brukar genererar tunga böcker, tung prosa. Men kan man skriva lätt
om ett historiskt skeende? Får man skriva en luftig och lättfärdig komedi
kring den järnridå som föll för precis 20 år sedan?
Ingo Schulze gör det i sin roman Adam och Evelyn, när han med ett leende
skildrar tiden kring murens fall genom ett älskande pars förvecklingar. Adam
är en etablerad damskräddare i DDR, eftersökt och privilegierad i den
särskilda nisch han mutat in. Han roar sig med amorösa äventyr med sina
vackra kunder och lever ett så behagligt liv det går i en diktatur. Han syr
till partipamparnas fruar, han röstar inte ens. Evelyn är servitris, 10 år
yngre, och plågas av ofriheten i den stat där hon varken får studera det hon
vill eller resa vart hon vill. Hon vill ut ur DDR och även ut ur sitt
förhållande när hon överraskar Adam på bar gärning med en av sina kvinnor.
Hon har bestämt sig för att fly och sticker iväg tillsammans med två vänner.
Han vill helst stanna, men han vill ha henne kvar och jagar efter henne. Det
är inte friheten han söker, det är Evelyn. En vindlande odyssé tar sin
början där främlingar, gamla vänner, byråkrater och gränsvakter passerar
revy.
Schulze börjar sin roman i ett mörkrum, i framkallningsfasen. Namnen Adam och
Evelyn är inte valda av en slump. Ur mörkret stiger människogestalter fram i
en parafras på den bibliska Genesis och genom hela berättelsen alluderas
elegant på paradis, syndafall, oskuld och utdrivande. Var ligger egentligen
paradiset? När Ungern öppnar sina gränser blir den lockande förbjudna
frukten plötsligt tillgänglig. Men vad kostar det att bita i kunskapens
frukt? Schulze håller sin berättelse öppen och paradiset växlar hela tiden
plats. Flykten skildras som en filmisk komedi, nästan enbart i en komisk men
inte distanserad dialog, som fastslår Adam och Evelyns olika
förutsättningar, önskemål och viljor. Vad har Adam egentligen på att vinna
att komma till väst? Måste inte friheten överhuvudtaget upplevas som en
skillnad i frihetsgrad?
Ingo Schulze visar att det inte går att generalisera över DDR-flyktingarnas
motiv. Alla kom med sin egen historia, sina egna förutsättningar. De unga
kvinnorna Evelyn och Katja finner sig snabbt till rätta i väst, insuper en
efterlängtad frihet som livsluft, tar sig fram, njuter, integreras. För den
10 år äldre Adam är det inte lika lätt att börja på nytt. Hur bygger man upp
en ny identitet när yrke, status och privilegier försvunnit?
Dresdenfödda Ingo Schulzes verk rör sig ofta kring Tysklands komplexa
återförening. När muren föll var han 27 år och han berättade vid
Kristianstad bokfestival nyligen att man dessa dagar gick omkring med ett
ständigt leende på läpparna. Det är detta leende som tagit sig in i hans
prosa och förklarar dess nästan viktlösa lätthet som Svante Weyler
kongenialt översatt till luftig svenska. Men det är en lätthet som aldrig
utesluter allvar och erfarenhet. Adam och Evelyn är en beundransvärd roman
av en författare som med stor charm och på ett märkligt filmiskt sätt kan
beskriva både intima känslor och ett historiskt skeende genom dialogen
mellan två människor. Det är mästerligt, subtilt och oefterhärmligt.
Eva Ström, författare