Ingenting är som det brukade vara. Så inte heller för kritiken av konst, film,
litteratur och andra kulturella uttryck.
Nu ordnar organisationen Fria Seminariet i Litterär Kritik, FSL, den första
nordiska festivalen för kritiken som genre. Med start på onsdag och fyra
dagar framåt ska skribenter, redaktörer och författare debattera och
diskutera kritikens plats i en på många sätt förändrad offentlighet.
Uppemot tjugo punkter är planerade på fyra platser i Köpenhamn och Malmö. Alla
evenemang är gratis och öppna för allmänheten.
Författaren och kritikern Magnus William-Olsson är ordförande i FSL. Han menar
att kritiken har en viktig uppgift i det demokratiska samhället, en uppgift
som med tiden blivit allt svårare att fylla.
– De platser som kritiken traditionellt kunnat utövas på, som tidningarnas
kultursidor, har fått det allt svårare. Därmed har kritiken flyttat till
andra platser, framför allt på nätet, men också till olika seminarier och
andra typer av mikrooffentligheter, säger Magnus William-Olsson.
Vad det innebär är inte nödvändigtvis sämre kritik, säger Magnus
William-Olsson, utan snarare att kritikens plats i offentligheten försvagas.
– Kritiken är enormt vital, det är bara det att den når en begränsad krets.
Och det är ett stort problem.
Han fortsätter:
– Låt oss säga att konsten och litteraturen ger ett samhälle de mest komplexa
bilderna av vad det är att vara människa. Om det då inte finns ett
offentligt samtal som diskuterar konsten och litteraturen, då töms samhället
på ett viktigt värde.
Kritikerns yrkesvillkor, kritik av barnkultur och kritikens position i de
olika nordiska länderna är några av programpunkterna. Författaren och
skribenten Mustafa Can, akademiledamoten Anders Olsson, den amerikanska
poeten och advokaten Vanessa Place, samt barnboksförfattaren Ulf Stark är
några av de som medverkar.
– Jag hoppas att det ska bli en möjlighet för alla människor att diskutera
kritik, varför vi behöver den och hur den ska se ut. Jag tror det är
jätteviktigt för samhället och konsten, säger Magnus William-Olsson.
Kritiker är väldigt bra på att inta en offerposition och skylla på faktorer
som de kanske inte själva rår över. Finns det någon anledning för kritiken
att också vara självkritisk?
– Kritikerna måste bli bättre på att uppvärdera sitt skrivande. Det är inte så
att vem som helst kan skriva kritik, det är ett misstag! Kritik är en egen
litterär genre, säger Magnus William-Olsson.