Har det nånsin fallit er in att läsning är en mer kostsam aktivitet för
höginkomsttagare än för andra eftersom deras tid timme för timme är mer värd
än andras?
Har ni tänkt på att omläsning av böcker, liksom för övrigt all läsning av
gamla böcker, nationalekonomiskt sett är motsatsen till investeringar?
Allt detta hör till vad Pamela Schultz Nybacka som doktorerat vid Stockholms
universitet kallar "bokonomi" och följaktligen heter hennes avhandling
"Bookonomy" med undertiteln "The Consumption Practice and Value of Book
Reading". Teorin är snårig men det konkreta materialet desto mer
stimulerande: en generös mängd intervjuer eller gruppsamtal om läsning med
allt från metallarbetare i Sandviken över småbarnsföräldrar till de
entusiaster som samlas under Harlequindevisen "Romantik för alla!"
En del läser flera böcker på en gång men på olika platser i hemmet. Många
läser i sängen, inte alldeles få på toaletten. Äldre människor på landet har
ofta upptäckt läsandets fröjder genom veckotidningar på dasset. Att läsa kan
handla om att få stänga in sig, freda sig. En ung pappa talade om sin (rent
manliga) bokcirkel som "ett andningshål".
I bokcirklar är gemenskapen ofta så intensiv att det i flera fall visade sig
svårt för Nybacka att överhuvudtaget få tillträde - ens med en flaska gott
vin - och i en cirkel var det en kvinna som viskande anförtrodde henne att
hon också gått med i en annan läsecirkel men att detta måste hållas hemligt.
En del läser bara på semestern, de flesta läser på resor. Idag har många
hotell hyllor där man både kan lämna kvar böcker man läst ut och plocka på
sig nya och därmed sprids böcker också jorden runt som aldrig förr.
Läsning kan vara en rent fysisk njutning. Några börjar med att lukta på boken,
väga den i handen, känna efter hur det känns att öppna den. (Här måste ju
e-boken få svårt att konkurrera?) Många har myshörnor med fåtölj, läslampa,
kanske också levande ljus och musik eller en kopp kaffe. En kvinna berättar
hur hon tar läspaus mitt i veckostädningen, en annan läser medan hon lagar
middag. (Om det inte snarare är så att hon lagar middag medan hon läser?)
Man kan känna skuld över att ha låtit sig uppslukas - till exempel av
Tolkien: "Jag blev så hungrig! Jag tror inte jag lämnade soffan på en vecka.
Jag vet inte vad barnen gjorde under tiden. Nånting måste de ju ha gjort."
Men en av arbetarna i Sandviken hade tagit itu med "Populärmusik i Vittula"
därför att alla hade sagt att den var så bra men hade blivit så besviken att
han undrade om han nånsin skulle våga sig på någon mer bok. Hur ska alla med
folkbildarambitioner hantera det faktum att en misslyckad bokrekommendation
kan vara en katastrof?
Merete Mazzarella
författare och litteraturvetare