GÖTEBORG. Avalon? En fjärran ö i Kung Artur-sagan, och också titeln på en 80-talshit av Bryan Ferry. I Axel Peterséns debutlångfilm är det namnet på en nattklubb i Båstad. Där får vi se Johannes Brost dansa runt ensam till Ferrys bitterljuva låt: Now the party’s over/I’m so tired ...
Brost spelar Janne, en halvskum klubbägare som fortfarande partajar som om det vore 1989.
Att Brost har ett förflutet som festprisse på Café Opera och suttit inne för narkotikabrott ger hans rolltolkning en extra dimension.
– Han va
r en inspirarionskälla och jag insåg tidigt att ingen skulle göra rollen bättre, säger Axel Petersén.
– Jag känner igen mig i Janne, säger Johannes Brost.
– Jag har vistats i de där lokalerna. Själv har jag slutat med det livet, men hans typ finns överallt: i Båstad, i Marstrand, i Almedalen.
Axel Petersén, född 1979, menar att man kan se ”Avalon” som ett hatkärleksbrev till 40-talistgenerationen, de första tonåringarna.
– Jag ville göra något om min föräldrageneration, livspusslande 65-åringar som tror att de är fortfarande är 25. Men alla generationer kommer nog att bli sådana framöver. Jag tänker aldrig växa upp eller pensionera mig, säger Axel Petersén.
”Avalon” tävlar om ett Dragon Award på en miljon kronor på Göteborgs filmfestival, och får biopremiär den 24 februari. Men filmen har redan väckt uppmärksamhet internationellt. Den prisades som bästa debutfilm på Torontofestivalen i höstas. Och Brosts insats hyllades i den tunga branschtidningen Variety.
– Den gick hem i Kanada utan att de hade några ingångar till Johannes Brost eller Båstad. Det visar att dramat funkar, säger regissören.
Jannes oansvariga framfart som festfixare kräver sina offer. Det finns en tydlig politisk kommentar när en baltisk gästarbetare råkar illa ut.
– När jag växte upp var det polacker i Båstad, men sedan började det gå bra för Polen och så kom balterna istället. Det är väldigt mycket utländska svartjobbare där. I var och varannan trädgård tycks det finnas en balt som piffar till inför sommaren, säger Axel Petersén.
Petersén är både utbildad regissör och konstnär och bor i Stockholm. Men han har rötter i Båstad och har arbetat på klubbar under tennisveckan. Hans faster, amatören Leonore Ekstrand, gör den kvinnliga huvudrollen som Jannes syster. En roll som ligger nära henne själv.
– Hon blev en katalysator för filmen. Hennes jargong satte tonen, säger Petersén.
Johannes Brost har också en koppling till bygden. Under uppväxten tillbringade han somrarna i Båstad, och bor idag tidvis i Mellbystrand.
– Det är en oerhört vacker miljö där det inte filmats så mycket Ja, det är väl Bergman då i ”Sjunde inseglet”, då. Så vi är nummer två, säger Johannes Brost.