Bollnäs är namnet på en obetydlig ort i Hälsingland. Obetydlig för flertalet, vill säga, men inte för dem som bor där. På orten finns dansotek, jazzklubb, alpinklubb och dansteater – sällskap där invånarna samlas kring gemensamma intressen.
År 2005 hade Bollnäs 12 455 invånare. Sedan dess har fem av dem flyttat. Tillsammans utgör de MF/MB, ett Malmöbaserat band som redan under åren i Bollnäs utgjorde en egen bubbla.
– Bor man i Bollnäs så vill man flytta så fort det bara går, konstaterar Christine Björk som sjunger och spelar synt.
I deras fall innebar det att de skulle ta sig igenom sex terminer på det estetiska programmet på ortens enda gymnasium. Sedan bar det söderut.
– Man kan säga att bandet bildades i och med flytten. Innan dess hade vi spelat ihop i ett par år men varit ganska vilsna musikaliskt, säger gitarristen Jocke Lindberg som tillsammans med Victor Nilsson skriver den mesta av musiken.
– Men vi var ändå ett band, vi var en egen bubbla, säger Christine Björk. Vi enades kring musiken och drivkraften att hitta två lägenheter i Malmö där vi kunde slå oss ner för att göra musik ihop.
Att det blev Malmö och inte Stockholm beror dels på hyresnivån på dylika lägenheter, dels på den romantik kring Malmö som basisten Sebastian Hedberg fångats av sedan han läst ett reportage om den myllrande musikscenen i stan. De attraherades av lo fi-musiken med band som Radio Dept och The Fine Arts Showcase som de hörde mycket av under åren 2005–07.
Sedan dess har MF/MB blivit en del av den nya Malmöscenen, med band som kretsar kring Studio Möllan och skivbutiken Rundgång. Fast 2007 var deras kunskaper om Malmö skrala.
– En av lägenheterna låg på Södervärn, berättar gitarristen. ”Perfekt!”, tyckte en kompis. ”Det är precis vid Möllan”. Jaha ... och vad är Möllan, tänkte jag.
– Det första stället vi gick och drack öl på var Restaurang Golden, som vi hade hört skulle vara ett indiepop-ställe. Men det var nog länge sedan, säger hon. Nu hänger alla på Rundgång, som blivit en samlingsplats för banden och andra som jobbar med musiken. Malmö är tillräckligt litet för att kunna ha en sådan scen, i Stockholm hade Rundgång inte kunnat få den betydelsen.
Det var också där de knöt sina första viktiga kontakter. Eller utanför, för att vara petig.
– Vi spelade på Möllevångsfestivalen för två år sedan, på estraden mitt på Kristianstadsgatan utanför Rundgång och Glassfabriken. Alla de bästa banden spelade där, så folk dröjde sig kvar och vi träffade massor av människor som blivit viktiga för oss.
Samhörigheten är stor mellan de här banden, även musikaliskt.
– Vi har det här monotona gemensamt. Men vi skiljer oss från mängden genom att göra låtar som klockar in under fem minuter, säger Jocke Lindberg. Vi försöker kombinera det malande i kraut, det feta i det elektroniska och det maniska från band som Brian Jones Massacre.