Det är svårt att säga exakt hur mycket bananföretaget Dole har på fötterna i
sina anklagelser mot Fredrik Gerttens film ”Bananas!”. Det är först och
främst svårt när man inte sett filmen. Vilket varken jag eller Dole gjort,
då den inte haft premiär än. Allt Dole sett är trailern och det är utifrån
den de påstår att filmen är lögnaktig. Lite som att bedöma en restaurang
efter att ha läst menyn alltså.
Ett visst mönster känner man dock igen i Doles agerande. För två år sedan
skrev jag om hur Chiquita finansierat den terroriststämplade högermilisen
AUC som är ansvariga för minst 2 000 mord i Colombia.
Så fort artikeln publicerats fick jag ett brev. Från pr-byrån Hill & Knowlton
som på uppdrag av Chiquita ville tala om att de ”inte med förtjusning” läst
texten och att de översatt den till engelska och skickat den till Chiquitas
huvudkontor i USA. Det var allt. De ville inte ha in något genmäle, de
påpekade inga faktafel.
När jag hörde mig för fick jag reda på att en lång rad journalister och
bloggare som skrivit om Chiquita och AUC fått liknande brev. Alla med samma
budskap: Vi har läst dig. Vi gillar det inte.
Gerttens film handlar inte om terrorkopplingar i Colombia (även om den kunde
gjort det, också Dole var i högsta grad insyltade i AUC-härvan). Den handlar
om att Dole använt giftiga bekämpningsmedel i Nicaragua. Doles kritik utgår
från uppgiften att en av filmens karaktärer, advokaten Juan Dominguez,
använt falska vittnesmål när han försökt bevisa det.
Om så är fallet utreds just nu. Men oavsett vilket är bananjättens reaktion
exceptionell. De har skickat stora paket med rättshandlingar och regelrätta
hotbrev. Los Angeles filmfestival hotas med stämning om de visar filmen.
Till och med en reporter på Sydnytt, som gjort ett inslag om filmen, har
fått brev från Doles pr-byrå.
Budskapet är lika tydligt som för två år sedan: Vi har förvisso inte sett vad
ni gjort, men vi vet att vi inte gillar det.
Något är fortfarande väldigt ruttet i fruktlådan.