Maria Karlsson, butiksansvarig på Moderna museet Malmö, slår in ännu en souvenir som någon av journalisterna på pressvisningen har köpt.
– Silkespappret är jättepoppis. Det är många som köper något bara för presentpapprets skull, säger Maria Karlsson.
Shoppen i Skånes nya konstinstitution samsas med ett kafé om en yta på 100 kvadratmeter och är det första som möter museets besökare. Böcker som anknyter till utställningarna ligger tillsammans med specialdesignade pennor och brickor.
– Butiken ska bidra till en helhetsupplevelse. Först går man på en utställning. Därefter kommer man hit och köper ett vykort, en katalog eller en bok. På det viset tar man med sig en del av museiupplevelsen hem, säger Maria Karlsson och viker upp silkespappret på ett sätt som blivit till en signatur för Moderna museet.
Det är lätt att tro att konst och kommers är en ohelig allians, inrättad av nödbedda museiledningar som sista utväg undan en diffus kulturskymning i ständig anstormning.
Enligt Björn Magnusson Staaf, museolog vid Lunds universitet, är dock långt ifrån alla museibutiker inkomstbringande. Men shoppingen har blivit en del av museiupplevelsen och besökarna förväntar sig både butik och kafé.
– Vi kan se nu att de som lägger ner sin shop får färre besökare till museet. Det är viktigt att flagga för det här. Politiker tror att museer kan bli självförsörjande via sin shop, men det går inte, säger Björn Magnusson Staaf.
Det är en verklighet som inte gäller för konstmuseet Louisiana i Danmark med sina 1 200 kvadratmeter butiksyta. Omsättningen är hemlig, men det rör sig om tvåsiffriga miljonbelopp.
– Den ekonomiska omsättningen för museibutiker överlag har vuxit. Men butiken gör inte konstupplevelsen bättre. Däremot gör museets status upplevelsen av butiken och andra verksamheter större, säger Tina Jørstian, creative manager på Louisiana.
Har du upplevt någon kritik mot all kringverksamhet?
– För tio år sedan ifrågasatte man varför det skulle finnas en så stor butik på Louisiana, med kommersiella aktiviteter så nära inpå konsten. Men kritiken har tystnat, för alla öppnar butiker, och det är tydligt att besökarna uppskattar det.
Louisiana var pionjärer på området, säger Tina Jørstian. Och de senaste 25 åren har museibutikerna ökat i både antal och omfång. Men museishopping är långt ifrån ett nytt fenomen.
– Museishoppar har funnits så länge det har funnits museer. När Louvren öppnade för allmänheten 1793 såldes där kopior av kopparstick som fanns på museet, säger Kerstin Smeds, professor i museologi vid Umeå universitet.
Under 1800-talets första hälft skedde en boom då flera stora museer byggdes för allmänheten.
Denna utveckling pågick samtidigt med industrialiseringen, och ett, tu tre fann sig konst och kultur vara en del av en och samma våg, i vilken museerna samsades med industriutställningar och inte minst, etableringen av varuhus.
– Varuhusen i 1840-talets Paris utformades enligt samma koncept som de stora industriutställningarna. De var offentliga rum där det gick att röra sig fritt bland ting, caféer och konstgallerier. Av detta var museerna också en del. Om varuhusen i början var lite som museer, så har museerna idag blivit mer som varuhus. Det tycker jag är kul, säger Kerstin Smeds.
Moderna museet öppnade sin shop i Stockholm 2004. Idag är den en kassako med en omsättning på 16 miljoner kronor. I Malmö, där utbudet i butiken är betydligt blygsammare, räknar man med en försäljning på 2,45 miljoner kronor.
– Alla intäkter går tillbaka till museet, och butikens inkomster är viktig för museets verksamhet, säger Maria Karlsson.