– Campingplatsen är viktig, säger Martin Bertilsson. Det är här man hänger.
På ett berg vid insläppet till festivalområdet sitter ett gäng festivalare
uppflugna. Strax nedanför kullen sträcker sig campingområdet som bland
rutinerade festivalbesökare går under namnet Träsket.
Bakom träden skymtar sjön Hulingen.
– Vi kom igår och trodde
att vi var i tid men då var det redan rätt fullt, säger Martin Bertilsson.
Vi har fyra tält på fem personer. Några drog vidare när de såg alla stenar.
Vänta, vem har sprutat grädde i min öl?
Det visar sig att det finns positiva aspekter som uppväger det faktum att det
är knepigt att slå ner tältpinnar i gråsten.
– Att campa här uppe på berget har en hel del fördelar. Vi har bra utsikt
över alla och skugga från träden. Nackdelen är att det kallas för
pisseberget om man säger så.
En textad namnskylt invid ett träd mitt bland tälten avslöjar att gänget
från Kungsbacka har tagit campandet till en ny nivå i jakten på
hemtrevlighet.
– Vi har till och med ett husdjur, säger Jonatan Blom. Ekorren som bor här i
trädet har vi döpt till Björn. Idag blev det bråk mellan Björn och kråkan
Per.
Längre in på campingen ligger Ängen insvept i grillos från de speciella
platserna där grillning är tillåtet. Mattält med kulörta lyktor och en stor
tv-skärm gör att ljudnivån är betydligt högre här på campingens stora torg.
Mitt bland pizzaätare och ölsläpare står en samling nyanlända med sitt
bagage.
– Vi försöker hitta våra polare, säger Sara Lindström. Vi har skickat iväg två
kompisar för att leta. Det viktiga när vi letade plats var att inte hamna på
ängen. Men nu står vi här ändå!
– Det bästa stället är Träsket, säger Emma Barnholdt. Där finns träd som ger
skugga. Men börjar det regna blir det värre.
Tältplatsstressen dämpas något av att de flesta har varit på Hultsfred förut.
– Är det fullt vid våra kompisar får vi peta in våra tält, säger Sara
Lindström. Det går alltid att tränga ihop sig. Det är viktigt att vara nära
mattälten. Att vara nära festivalområdet spelar inte så stor roll.
Bortom Ängen sträcker sig campingområdet ut sig likt en lång tunga. Ute på ena
flanken tittar några tappra tält upp bland buskarna
– Vi har bott här tre år i rad, Mikael Mansikkala. Vi kommer tillbaks för
att vi trivs med alla myror. Det viktiga är att alla av oss får plats. Vi
vill inte bo där alla andra bor, vi vill vara för oss själva.
–En fördel med att bo här är att vakterna sitter här för att det är bra
utsikt, säger Erik Gustavsson. Förra året såg vårat område ut som skit. Nu
har vakterna städat fyra gånger!
Längst ut mot campingkanten börjar det bli lite glesare mellan tälten. Mellan
en av de bredare gångarna som utgör den tillfälliga stadens avenyer och ett
av de stora vita partytält som höjer sig över kupoltälten sliter ett par
från Malmö med två tält, varav det ena hade fått farfar att gråta en
nostalgitår.
– Jag är egentligen ingen campare, säger Martin Lindholm, 23 år. Det här är
inte ens mitt tält. Jag sätter upp det åt två kompisar som kommer med buss
från Malmö imorgon. Jag har inte fått några instruktioner så jag ger det här
en halvtimme sen skiter jag i det.