Cash is king på Möllan

Är du en foliehatt som oroar dig för det kan du tryggt luta dig tillbaka i Malmö. Här är det kontantlösa samhället mer en fråga om science fiction. Att betala med kort på Möllan har nästan varit omöjligt, vilket ställt till det för oss som får lön på kortet och inte i handen. Att cash is king gäller har till exempel Kulturbolaget gjort klart genom att skylta med slogan vid baren.

I andra städer är kortbetalning mer självklart. I Örebro märkte till exempel den trendkänsliga Pingstkyrkan att kyrkobesökarna allt oftare saknade kontanter till kollekten. Därför installerade kyrkan en automat så att besökarna kunde skänka en gåva via sitt kontokort.

I Malmö verkar utvecklingen gå åt andra hållet. När jag häromveckan gick till Debaser upptäckte jag till min förvåning att de slutat ta kort. Är det värdigt? Jag menar, till och med Bagdad Livs tar kort nuförtiden. På Debaser bestod pengakön av minst trettio personer, och när jag väl kom fram gav automaten bara femhundralappar. Efteråt ställde jag mig i kö nummer två, den till baren. När jag äntligen fick beställa suckade bartendern: Har du inget mindre?. Fullt förståeligt, vid det här laget betalade alla med stora sedlar. Argumentet för att bara ta kontanter är att det går fortare. Kontraproduktivt, eftersom bartendern nu måste fixa fram växeln. Senare tvingades jag med bestörtning ställa mig i kö nummer tre, den till toaletten, som är så lång att den nästan krockar med bankomatkön, trots att de startar från olika hörn av rummet. Att tillbringa en kväll i olika köer är knappast min definition av kul utekväll.

Vad är nästa steg i rationaliseringen av service? Kommer man i framtiden avskaffa bartenders för att istället installera ölmaskiner som man själv häller upp ifrån? Kommer entrévärden i kassan ersättas av en irisdetektor som avgör om man har åldern inne? Kanske är det lika bra att gilla läget och börja stoppa pengarna i madrassen.