Under våren som gått har det bara tjatats techno, Secret Wars och fixed gears.
För att inte tala om finkrogskulturen. Och egentligen är det väl inte fel
att onanera – eller förlåt orera – över fruktiga bourgogner och kittade
ostar. Nörderi, fine. Men när killar gör det till gemensam livsstil intar
tjejer sin hälsogröt och spirulinadrink i ensamhet. Här föds inga idéer,
möjligtvis bara än mer krav. Var finns brudkulturen i Malmö?
Aldrig har väl påståendet ”Vuxna män gör saker tillsammans” stämt bättre. Män
bildar naturliga grupper. Män sitter på Idylliska kontor ihop, män lagar
cyklar tillsammans. Bokar andra män till sina klubbar. Män ger mustaschtips
till varandra (!) och rullar upp sina chinos. Män dricker sin lunch-espresso
vid bardisken i sällskap med andra män och idéer kläcks. Kanske är den
ultimata fikan egentligen tio minuter lång?
Att fnysa över manlig ryggdunkning känns onödigt bittert. Det är klart att man
vill dunka på drivna människor. Problemet är att det är så svårt att dunka
brudar. Helt enkelt för att de är så utspridda. Det vore bättre om alla stod
uppradade längs bardisken så att man
i tur och ordning kunde ge dem var sin
klapp.
För brudar behöver dunk. Och mötesplatser som är naturliga och inte krystade.
Inte kommunala satsningar på kvinnlig kultur, eller entreprenörskvällar i
”Sex and the City”-förpackning för att locka rätt målgrupp. Mindre hej och
hå. Istället fler gemensamma utrymmen. Och med utrymme menar jag inte ytan
framför stora spegeln inne på KB.
I Stockholm finns modebloggskulturen. Tjejmaffian av moderedaktörer och
klubbchefer startar ”partyklubb” tillsammans och tävlar om vem som kan dj:a
i högst klackar. Det kanske inte är rätt, men det är åtminstone något.
För medan killarna utvecklar ett internt web 2.0-språk via Twitter som
förstärker gruppens samhörighet ytterligare, har tjejerna i Malmö ingen
motsvarighet. Att ta efter deras vore #språkfail. Låt oss istället hitta
vårt eget.