Här är ditt liv är en svensk tv-klassiker. Eller... var en svensk
tv-klassiker, får man kanske säga nu.
För magin, i den mån det fanns en magi, är fullständigt borttrollad. Här är
skälen till varför ”Här är ditt liv”-comebacken i Sveriges Television
slutade med magplask.
Förväntningarna. President Barack Obama, mannen som just nu utkämpar två krig,
fick Nobels fredspris. Tydligare kan inte den samtida förväntningskulturen
fångas. Och i fallet med ”Här är ditt liv” var löftet stort: Klassiker
återvänder! Kidnappning! Kändisar! Då finns inte utrymme för något annat än
succé.
Offentligheten. På åttiotalet fanns en skarp indelning mellan professionell
och privat persona, även för riktigt kända individer. Så är det inte längre.
Därför blir det inte så värst spännande när detaljer ur privatlivet kommer
upp till diskussion – de är ju redan genomtröskade.
Rätt man på fel plats. Ingvar Oldsbergs förmåga att gå genom rutan är svår att
bortse från. Men den förmågan bygger på direktkontakt med tittaren. Det är i
romansen med kameran som hans charm kan rädda nästan vilket läge som helst.
Men när man ser honom från sidan, i ett obekvämt samtal med Stina Dabrowski
eller Sven-Göran Eriksson, fungerar det inte alls. Ingvar Oldsberg är alltså
en bra programledare som är dålig på att vara programledare för just ”Här är
ditt liv”.
Planeringen. En del tror att programledarskicklighet ligger i att välja rätt
frågor. Det är bara delvis sant – de svar som växer till brännande historier
kommer nästan alltid efter en följdfråga. Och sådana har Oldsberg missat att
ställa, gång på gång på gång. Han lyssnar dåligt, helt enkelt. Och är kanske
slav under ett minutschema? Allt ska hinnas med, varenda person måste få
sina minuter. Dagens ”Här är ditt liv” kan inte kosta på sig att ligga sist
i programtablån och låta programmet ta så lång tid som det vill, som det var
på åttiotalet.
Gästerna. Urvalet har varit en mindre katastrof. Tre gubbar från Göteborg, om
man räknar ”Svennis” då, som väl i alla fall har stor anknytning dit. Stor
och uppenbar ovilja att medverka syntes hos åtminstone två av gästerna,
vilket tyder på dålig kartläggning. Total etnisk rensning – bara kritvita
infödda svenskar är tydligen tillräckligt intressanta för ”Här är ditt liv”.
Och, om man tänker efter: Hade inte nästan alla de här personerna precis
lika gärna kunnat vara gäster redan 1989?
Det sista programmet sänds nu på lördag. Jag är nästan helt säker på vem som
är gäst – namnet har skvalpat runt på så många håll nu. Skulle du vilja veta
är det bara att mejla. Jag för min del tänker göra något annat med min
lördagskväll. Kanske skriva ett brev till Eva Hamilton och föreslå det
självklara: En ny säsong av ”Här är ditt liv” med Fredrik Skavlan som
programledare.