Men ställd mot dansande sjöjungfrur, bulgariska riddarspel, zigenska
superhjältar med slängkappa, Elviskopior, pyrotekniska excesser, överlastad
hårdrock och musiksatt mjukporr ter sig Ernmans bidrag väldigt sobert.
Hon kan få problem att sticka ut när den första semifinalen av Eurovision Song
Contest avgörs i kväll. Den svenska näktergalen är inte tillräckligt galen.
Sydsvenskans Håkan Engström tror istället i första hand på Bosnien och
Turkiet, men tror trots allt att Sverige når finalen – om än med ett nödrop.
1. Montenegro
Betyg: 2
Montenegros Shania Twain draperar sig i stråkarna från Donna Summers ”Hot
Stuff”. Det var hett, men inte längre. Refrängen liknar Alice Coopers
”Poison”, men nej: giftblanderskor är inte vad de varit.
2. Tjeckien
Betyg: 3
Radoslav ”Gipsy” Banga har tidigare gjort en del fräck hiphop med romsk
folkmusik i botten, men när han tar omvägen via West Ends Queenmusikal blir
det ganska stolpigt och onödigt fjantigt.
3. Belgien
Betyg: 2
De bästa Elvisimitatörerna har inte bara humor, de har en egen en musikalisk
idé: El Vez, Orion, Tortelvis från Dread Zeppelin, Eilert Pilarm. Detta blir
för mycket Boppers och matiné på motorgården.
4. Vitryssland
Betyg:1
Schlagerhårdrockens motsvarighet till en Stalinskyskrapa: kitschigt
överdekorerad, mycket pompös och ganska fjollig. Spöket i scenografin är
inget spöke, det är Joey Tempest som vädrar lakan.
5. Sverige
Betyg:3
Pa-pa-pa-pa-geno-drillandet och de guppande axlarna två minuter in i låten är
fortfarande obetalbart, men vid det laget har Europa nog tappat
koncentrationen. Ernman gör ett värdigt framträdande, misstag.
6. Armenien
Betyg: 3
Även Armeniens låt har större showpotential än så här – detta liknar mest
tablåteater på Apollo i Harem. Men jag gillar det: svängig, lätt skruvad
pop; exotisk och småknäpp, ändå lätt insmickrande.
7. Andorra
Betyg: 2
Strömlinjeformad hyggepop – ja, sångerskan är dansk – som lånat hooken från
Jennifer Browns ”Alive” och den bärande texten från Schytts ”Aj aj aj, det
bultar och det bankar”.
8. Schweiz
Betyg: 3
Stackars Adam Clayton i U2. Bono har tagit hans basgång, hans enda, och låst
in den i ett schweiziskt bankfack som gruppen Lovebugs uppenbarligen länsat.
Finns bara en sak att säga: Wow-oh-oh-oh-oh.
9. Turkiet
Betyg: 4
Höftknyckaretno, en hårsmån från Elena Paparizous vinnarlåt ”My Number One”.
Om detta varit hockey hade tacklingen ansetts ful och gett två minuter i
båset; här är inga knep för billiga.
10. Israel
Betyg: 3
En ömmande fredsappell till prydlig mainstreampop, välsjungen och oförarglig i
hela sin framtoning – ändå kontroversiell. Trots, eller för att den
politiska analysen är i klass med ”Ebony and Ivory”.
11. Bulgarien
Betyg: 1
Classix Nouveaux, minns ni dem? New Romantics-bandet? De hade också en
falsettsångare som utrustats med det dumdristiga modet hos en
självmordsbombare. Dansarna på styltor är numrets smidigaste.
12. Island
Betyg: 3
Snygg låt, schlagerpop någonstans i närheten av Mariah Carey. Men hon förmår
inte bära den. Framtoningen – visuellt som ljuv sjöjungfru, men också vokalt
– skär sig totalt med texten.
13. Makedonien
Betyg: 1
Rocksångare med ett bonjovianskt hårsvall, men ingen låt att sjunga. Tarzan
hade fler strängar på sin lyra. Hans apa också.
14. Rumänien
Betyg: 3
Okomplicerat inställsam uppåt-pop med smattrande slagverk, knatterblås och fem
tjejer som förenas i bläckfiskdans och bröstsim. Den spetsigt melodiösa
kroken mitt i refrängen är rätt snygg.
15. Finland
Betyg: 1
B-Type försöker återupprätta eurodiscons anseende, och råkar norpa Zelmerlöws
”Hope and Glory” längs vägen. Rappen är stabbig, hårdrocksgitarren fånig och
körsångerskornas skyddsnät inte finmaskigt nog.
16. Portugal
Betyg: 3
Mild folkmusik med traditionella instrument och klippkort i hembygdsparken i
Porto. Bandet är smidigt, och visar alla de rätta takterna: baktakt i
refrängen, fram i verserna.
17. Malta
Betyg: 3
Chiaras tredje försök med liknande ballader, den bästa hittills – och hon
lyckades ändå komma tvåa i Kiev 2005. Detta är som ett Sarah Dawn
Finer-showcase, fast utan Bonnie Tyler-hissen.
18. Bosnien
Betyg: 4
Vilket besynnerligt framträdande. Det bosniska rockbandet gör ett sammanbitet,
allvarstyngt framförande i en suggestivt arrangerad låt som har något
ödesmättat över sig. Som åskådare tror man sig begripa att detta handlar om
något mycket viktigare än en tv-sänd musiktävling och en sång om kärlek och
pånyttfödelse.
Eller så finns verkligen inget viktigare. Det bosniska veteranbandet bär fram
sin sång med skärpa, intensitet och stort drama. Det är mycket mäktigt.
Låten påminner om Coldplays ”Viva la Vida”, även sedan Regina bytt ut de där
tvåfärgade uniformerna som fick alltför många att associera till Coldplays
video och revolutionsromantiska nya image.
Men den är inte konstigare eller modernare än att Christer Sjögren hade kunnat
sjunka in komfortabelt i tvåtaktsrefrängen med bouzoukin och fiolerna. Och
visst finns här en skugga från Tommy Körbergs gamla ”Stad i ljus”?