Inte för den som vill vinna, för det har aldrig hänt sedan konceptet infördes
2002. Men om man vill ha en hit och utmana i toppen? Kan gå. Sarah Dawn
Finer år 2009 och Shirley Clamp år 2004 har tagit den vägen, liksom förra
årets överraskning Caroline af Ugglas som kom tvåa med sin "Snälla
snälla".
Med tanke på hur startfältet ser ut i Stockholm på lördag är det kanske inte
helt realistiskt att tro på sådana framgångar för Pernilla Wahlgren och
Jessica Andersson, som tog de två sista platserna då Andra chansen avgjordes
i Örebro på lördagskvällen.
Första duellen mellan Pain of Salvation och Pernilla Wahlgren slutade med
väntad seger för Pernilla Wahlgren. Reaktionärt ös slog cool progressiv
stillhet, och med tanke på sammanhanget kan ingen ha blivit förvånad.
Sedan gjorde Pauline Kamusewu upp med Crucified Barbaras "Heaven or Hell",
och hårdrocken vann stabilt, men Pauline har en säker efterfesthit säkrad i "Sucker
For Love" och kommer igen.
Orsa Spelmän och Kalle Moraeus toppade formen med sin "Underbart"
och fajtade ner Neos "Human Frontier" i nummer tre, medan Jessica
Andersson en smula gåtfullt besegrade Alcazar i den fjärde duellen.
Det gav en semifinal mellan Pernilla och Crucified Barbara, och en mellan
Kalle Moraeus och Jessica Andersson.
Pernilla Wahlgrens standardschlager "Jag vill om du vågar"
räckte då för att tackla ut Crucified Barbara, medan Kalle Moraeus och Orsa
Spelmän förlorade mot Jessica Andersson. Ska en artist som Kalle Moraeus
kunna fajtas i det här sammanhanget måste han få ut den rutin som två hundra
livespelningar om året ger honom. Det fick han i går. Inget svaj, ingen
nervositet. Lite sorgligt är det kanske att han två gånger om i
mellansnacket kände sig tvungen att skämta om sin ålder och sin kroppshydda
– en man som deltar till hundra procent i egenskap av musiker skulle ju inte
behöva göra det. Hur som helst förlorade han alltså sin duell mot Jessica
Anderssons tunga "I Did It For Love".
Nu blir det ett stort balladschlag i Stockholm nästa helg. Andreas Johnson,
Darin, Anna Bergendahl, Peter Jöback ... Kanske är det just det som öppnar
för glatt upptempo, som Timoteij och Eric Saade?