Sångerskan M I A har en förmåga att omvandla allt hon rör vid till kontrovers.
I sin största hit, ”Paper Planes”, kommenterade hon hur hon (från Sri Lanka,
med en far aktiv i tamilska tigrarna) nekats USA-visum. Illegal seglade hon
som ett pappersflygplan över den amerikanska gränsen och sjöng refrängen som
ett retfullt måsskrik apostroferat av pistolskott: ”All I wanna do is [bang,
bang, bang, bang] and take your money”.
Den franske filmaren Romain Gavras (Costa-Gavras son) har en liknande förmåga.
I musikvideon till Justices ”Stress” lät han en fiktiv filmare följa ett
förortsgäng som gick bärsärkagång i centrala Paris. Exotism som spelade på
en primitiv rädsla, menade kritikerna. Men i slutscenen lät Gavras gänget
rikta aggressionen mot den ivrige filmaren själv, och vände på så sätt udden
mot just publikens rädsla.
Så vad händer om man slår samman två provokatörer av den kalibern? Det blir
naturligtvis dunderkontrovers. Romain Gavras video till M I A:s ”Born Free”
har bara funnits ute i offentligheten ett par dagar men är redan den mest
omdiskuterade musikvideon på väldigt länge.
Med all rätt. Den nio minuter långa videon följer ett amerikanskt
poliskommando som utövar den mest bestialiska terror mot civila. Misshandlar
ett äldre par som har sex och en man som röker på. Samlar ihop ett helt gäng
rödhåriga pojkar, bussar ut dem på ett öde fält och avrättar dem.
Den är fruktansvärd, brutal på gränsen till outhärdlig. Den bygger upp en
suggestiv känsla av utsatthet och ondska utan spärrar.
Men vad vill den säga? frågar tusentals nätkommentarer.
Det finns några ledtrådar. Låten samplar Suicides ”Ghost Rider” och
skivomslaget är ett fotografi från 2009 av hur nakna och bakbundna tamilska
män mördas av lankesiska soldater.
Kanske vill de iscensätta vad som sker varje dag i Gaza, Irak, Afghanistan
eller Sri Lanka, fast med kritvita människor som både offer och förövare.
Visa på de omänskliga dragen i amerikansk eller israelisk ockupationspolitik
och blottlägga rasismens absurditet. Kanske har Suicides textrad ”America,
America is killing its youth”, influerat videon.
Men offrens röda kalufser ställer till det. Sedan tv-serien ”South Park”
gjorde ett avsnitt där Cartman kom ut som ”ginger”-hatare och startade en
nazianstruken rörelse för att förinta alla rödhåriga har det uppstått ett
slags nätuppror till försvar för alla världens ”gingers”.
Det har bara varit halvt på skämt. Rödhåriga, framförallt i Storbritannien
och USA, vittnar om långtgående diskriminering. Undersökningar bekräftar
åtminstone delvis bilden. Det gryr en ilska. ”South Park” petade i ett
känsligt sår.
I ”Born Free” kastar de rödhåriga pojkarna sten mot poliserna framför en
muralmålning med texten ”Our day will come”. Bloggen Boingboing.net skriver
om videon: ”I will say only three words: Global ginger jihad.”
Är det bara en grym satir? Nej, knappast. Men vad det egentligen är ligger än
så länge hos var och en.
En sak vet man: hur mycket mer lättbegriplig, och hur ofantligt mycket
tråkigare, popvärlden hade varit utan M I A.
Patrik Svensson
medarbetare på kulturredaktionen