1990 anordnades tävlingen Nintendo World Championships som, namnet till trots, gick ut på att finna den bäste spelaren i USA. Deltävlingar hölls över hela landet, och den stora finalen gick av stapeln på Universal Studios i Kalifornien.
Deltagarna testades i tre olika spel, varav ett var ”Tetris”, skapat av sovjetiske Alexey Pajitnov. Färgglada, olikformade block faller mot skärmens botten i allt snabbare fart och måste arrangeras i rader för samla poäng och kunna fortsätta.
Slutlig vinnare av tävlingen, med 10 000 dollar och en ny bil i vinstpotten, var en 14-årig texasbo med det svenskklingande namnet Thor Aackerlund. Ganska snart försvann Thor från mediabruset. Ingen har sett eller hört av honom på närmare tjugo år, och jakten på mästartiteln i ”Tetris” har gått vidare.
I den nya dokumentärfilmen ”Ecstasy of Order – The Tetris Masters” samlas världens toppspelare för att en gång för alla avgöra vem som egentligen är den bäste. Skaran är minst sagt brokig och rivaliteten håller sig på ytterst vänlig och respektfull nivå. Stämningen är alltså motsatt den i kultförklarade ”The King of Kong” från 2007, där två halvgalna medelålders män kämpar bittert om världsrekordet i ”Donkey Kong”.
Här är kamratandan ”Tetris”-galningar emellan lika påtaglig som tävlingsinstinkten. Alla fascineras de av varandras spelsätt och tekniker, och alla viskar de vördnadsfullt om Aackerlund. Kommer han att dyka upp, och skulle han ha en chans mot dagens mästare?
Det finns flera rekord att slå i Nintendos version av ”Tetris”. Det första av de två mest åtråvärda är att få 999 999 poäng. Mer än så kunde utvecklarna inte föreställa sig och vid denna astronomiska siffra stannar helt enkelt räkneverket. Bara tre personer har lyckats med detta sedan Nintendo-versionen lanserades 1989.
Den andra, närmast mytiska, bedriften är att nå nivå 30. Mytisk, för att världens bästa spelare är ense om den rent fysiska omöjligheten i att överleva nivå 29. Pusselbitarna faller helt enkelt fortare än någon mänsklig spelaren kan flytta dem.
För någon vecka sedan publicerades en svensk undersökning om den förändrade demografin i spelvärlden, hur den klassiska bilden av den ensamme nörden inte alls stämmer och att dagens spelare kan se ut nästan hur som helst. I dokumentärfilmssammanhang är dock fortfarande dessa människors övermänskliga drivkraft en tacksam symbol för besatthet och vår strävan efter perfektion. ”Order of Extasy” lär inte vara den sista gången vi får stifta bekantskap med älskvärda spelgalningar.
Och Thor Aackerlund då? Han kommer till slut till mästerskapet, berättar om ett liv kantat av stora motgångar, och tar sig till semifinalen. ”Han ville inte vinna, jag är säker på det”, säger en av de andra tävlande efteråt.
Thor har redan varit mästare en gång i tiden, och är tydligt märkt av all uppståndelse. Men ett par månader efter tävlingen får filmregissören en videoinspelning skickad till sig. Hemma i tv-soffan, långt ifrån blixtrande kameror, jublande publik och prestationsångest, når Thor inte bara 999 999 poäng och den legendariska trettionde nivån. Han gör det dessutom i en och samma spelomgång.