Måndag
Har suttit hela dagen på Nationalmuseum och restaurerat Ernst
Josephson-tavlor. Fyllde i lite blått i vattnet där bakom fiolspelaren.
Färger bleknar, liksom kulturarv om man inte håller efter det. Hostan värre,
det är för jävla dammigt här. Det ska fan vara kolsjuk på museum.
Tisdag
Krister krasslig igen, fick hoppa in i ”En handelsresandes död” på Dramaten.
Skulle röka på scen och blev helt blå i plytet. ”Fy satan vad bra”, sa
Marie-Louise. Kommer få skit för det här på vårdcentralen.
Onsdag
Varit ute på fritidsgård i Hässelby och lärt ungarna göra beats. Cubase SX på
gammal skruttig pc. Rena kulturskymningen. Men ungarna tyckte det blev fett
bara man la lite delay på baskaggen.
Efter lunch clownkneg på barnsjukhuset. Läst sagor och druttat på ändan.
Andnöd när de små ville springa hinderbana i korridoren men fick bomma lite
syrgas på fikarasten.
Torsdag
Sortering av notblad på Operan. Sicken röra. Ändå kanske det vettigaste jag
gjort sedan sjukpenningen rök. Lungorna dör cell för cell, men kulturarvet
lever. Till skillnad från Bosse från datorkursen på AF som fick ge sig för
tumören förra veckan, mitt uppe i nyöversättningen av Dante.
Fredag
Suttit på bibblan hela dagen och skannat in Post- och Inrikes Tidningar. Trött
i ögonen. ”Det finns många glada människor som kan jobba med det här”, sa
kulturministern. Jo hon sa faktiskt så, men ingen jävel är glad här. Fick
dessutom jobba över då Siri varit på dialys hela eftermiddagen.
Helg nu. På måndag nytt möte med handläggaren på AF. ”Det är arbetslinjens
förtjänst att du i alla fall har något att göra”, sa han sist. ”Med 30
procents lungkapacitet ska du kanske inte hoppas på så mycket mer.”
Och ändå längtar man såklart, efter ett riktigt jobb, något som betyder något.
Kanske en dag, om det bara inte vore för den här jävla hostan ...
Patrik Svensson
medarbetare på kulturredaktionen