"Det enda jag vet är att jag inte vet någonting"

Personer:

SOKRATES, en atensk skäggig trebarnsfar, son till en barnmorska, erkänd för sina militära insatser men framför allt för sina samtal om det rätta, goda och sanna.

OLOF, Sydsvenskans utsände.

Scen:

Atens berömda torg – agora.

Olof: Först av allt vill jag tacka för att du ställer upp på en intervju. Jag förstår att det är många som rycker i dig.

Sokrates: Nöjet är mitt, främling. Om ämnet är angeläget samtalar jag mer än gärna. Men hör nu upp med artighetsfraser och säg mig: Vem är din fader och från vilken stad har du kommit? Är det från det fjärran Efesos där Herakleitos en gång verkade, eller är det från Kreta? Att din dialekt är ovanlig kan jag tydligt höra.

Olof: Jag kommer från Karlskrona och har svårt att uttala bokstaven R. Det är nog det du hör. Min pappa har du aldrig träffat.

Sokrates: Låt oss då gå vidare! Berätta för mig nu, och dölj inget när du svarar på frågan, vad är det som du vill samtala om?

Olof: Jag tänkte att vi skulle försöka få till en dialog. Framför allt är jag intresserad av personen Sokrates. Och kanske vill jag ställa dig till svars för vissa av dina åsikter.

Sokrates: Vid Zeus! Försvarstal har jag redan hållit och även ifall utfallet inte blev det bästa har jag sagt nog om den saken. 

Olof: Okej. Vi går ut lite mjukt. Du var ju Platons lärare …

Sokrates: Bosch! Research verkar inte vara något dagens ungdom lägger någon vikt vid. Lärare har jag aldrig varit. Platon var en av många unga män som brukade samlas kring mig och diskutera här vid myntväxlarnas bord. Men en fin pojke det var han. Hade huvudet på skaft.

Han besökte mig dock aldrig när jag inväntade döden, det har sagts mig att han var sjuk. Men, inte ens ett vykort… 

Olof: Med engelsk stavning ger Platons namn drygt tjugo miljoner träffar på Google, medan ditt ger nära nio miljoner. Och då är du dessutom namne med en känd fotbollsspelare. Hur ser du på det?

Sokrates: Är det då så du vill mäta framgång? Svara mig då: Är den som har flest ägodelar mest lyckligt lottad?

Olof: Njae, det är väl bättre att ha än att inte ha.

Sokrates: Ordningen är väl sådan att de som har mycket är i minoritet. De som har lite är fler?

Olof: Ja, Sokrates.

Sokrates: Är det då inte så att den rike ligger vaken om nätterna och oroar sig för att bli av med sina ägodelar? Och är det inte på överensstämmande vis sant att den fattige oroar sig över att vara fattig?

Olof: Jo, Sokrates. Ingen av dem tycks särskilt lycklig.

Sokrates: Alltså, vem är det då som sover gott om natten?

Olof: Den som har lagom mycket.

Sokrates: Se på! Jag tror att jag har förlöst en tanke hos dig. Du var alltså inte helt tom, utan gick havande.

Olof: Nu förstår jag inte riktigt.

Sokrates: Din tok, har du inte hört, att jag är son till en riktigt duktig och barsk barnmorska, vid namn Fainarete? Jag själv idkar samma yrke, men min förlossningskonst leder tankar, inte barn, till världen. För att ytterligare bevisa vad vi redan insett så ber jag dig att svara på frågan: Hur många googleträffar ger Parmenides?

Olof: Drygt en halv miljon.

Sokrates: Måtta är bäst, sade Kleobulos och vem är jag att ifrågasätta en av de sju vise? Nio miljoner googleträffar, mitt emellan två stora tänkare, det låter bra tycker jag.

Olof: Mycket bra, Sokrates. Men du faller in i en gammal roll. Från och med nu är det jag som ställer frågorna och du som ger svaren.

Det är en sak jag undrat ända sedan vi först träffades, men jag tvekar eftersom det hela är lite pinsamt.

Sokrates: Fram med vad du vill säga mitt barn! Och håll ingenting inne.

Olof: Jo … nämensåatt… man har ju sett en hel del byster som föreställer dig på Glyptoteket och så, men näsan har nästan alltid varit lite trasig. När jag nu oförborgat får möta din uppsyn så blir jag chockad. Aldrig har jag sett en så trubbig näsa, och aldrig så utåtstående ögon. Du liknar närmast en boxer.

Sokrates: Mycket bra mitt barn. Nu när du fått detta sagt, ska vi då gå vidare och samtala om något av vikt: vad vishet är, eller för den delen det goda. Måhända att de två hänger ihop?

Olof: Det verkar också sant som det står hos Platon: du badar ytterst sällan och sandaler har du inte heller. Dessutom hänger du på detta på detta otroligt stökiga torg hela dagarna

Ändå var det många unga män som var förälskade i dig.

Sokrates: Ja…

Olof: Hade du blivit intellektuell om du hade varit snygg, tror du?

Sokrates: Om jag inte trodde att det var ett slöseri med tid hade jag kunnat säga något om kropp och själ nu. Om tålamod är en dygd är jag nog oduglig.

Olof: Vad bra att du tar upp det! Begreppet areté är ju en av dina favoriter. I tidigare Platonöversättningar har det översatts med ”dygd”, men nu har Jan Stolpe mestadels valt ”duglighet”, vilket kanske låter lite svagt. Men å andra sidan verkar det inte finnas något passande svenskt ord.

Sokrates: Vid Zeus! Har ni inget ord att översätta areté med så efterfrågar ni säkert inte denna egenskap i er polis [stad, reds anm]. Det gör mig sorgsen.

Olof: Och om man beaktar det vackra begreppet alétheia översätter vi det med helt enkelt med ”sanning”. Men för dig handlar det om en kraftig sinnesrörelse där själen går från glömska till en omskakande icke-glömska.

Sokrates: Vi behöver inte grotta ner oss i någon liknelse för att vara överens om det du säger. Man brukar ju säga att det inte förekommer någon Afrodite [något sex, reds anm] utan kärlek. I din polis finns det kanske inga begrepp på grund av att det inte finns någon diskussion om det som är viktigt.

Olof: En lite dyster slutsats, Sokrates. Du får ju tänka på att dialoger där du figurerar lever kvar och just har kommit i ny översättning. Dessutom tycker jag att vi fick till en riktigt fin liten dialog här i dag.

Sokrates: Ja, så stora tankar har väl aldrig tidigare tänkts på detta torg.

Olof: Varför känns det som att jag nyss har fått en släng av den sokratiska ironin?

Sokrates: Inte vet jag. Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte vet någonting.

Olof: Ja, du brukar skylla på det. Dessutom hade jag velat fråga dig mer om din negativa kvinnosyn, din kritik av demokratin och konsekvenserna av din vurm inför det abstrakta.

Sokrates: Nu börjar det visst skymma och det är dags att gå hem. Det är bäst att jag skyndar. Min fru är en riktig Xantippa.

Fotnot: Vissa av Sokrates uttryck bygger på (ibland förvanskade) formuleringar i Platons dialoger "Gästabudet", "Sokrates försvarstal" och "Ion" i Jan Stolpes översättning och "Theaitetos" i Claes Lindskogs översättning.