En kvinna vars ansikte är dolt bakom ett långt, svart hår stapplar fram över golvet. Hon är klädd i grön paljettopp, kort grön kjol och röda högklackade skor. Nylonstrumpor över armarna gör att händerna ser ut som stumpar. Hon rör sig ryckigt, dansar ryckigt, sätter sig på huk och reser sig igen. Det ser ut som en trasig människa på nattklubb. Men vem personen är får var och en avgöra.
– Det är en aspekt av en karaktär, säger dansaren och koreografen Malin Skoglund.
Hon har inspirerats av filmen ”Sunset Boulevard” och Malmö. Bland annat har hon gått omkring på stan och lyssnat på folk.
– Föreställningen handlar om en rörelse genom staden och om staden som berättar väldigt många historier, men samtidigt förtrycker och stänger och oftast berättar bara en slags historier hela tiden. Det är väldigt många människor vars berättelser inte hörs, säger hon.
Föreställningen består av rörelser och performance snarare än dans. En text ledsagar åskådarna.
– Jag jobbar med den spänningslinje där kroppen och språket blir allt mer genomskinliga mot varandra. Språket som försvinner och blir otillräckligt. Det är en kvinna på scenen som gör många försök att göra sig hörd, men inte riktigt lyckas få ut sin röst, säger Malin Skoglund.
Det finns inga sittplatser, utan publiken får röra sig i hela teatersalen och titta på olika scener. Malin Skoglund har tidigare visat utdrag av föreställningen, men den har urpremiär i sin helhet på helgens scenkonstfestival, som genomförs för femte året i rad. Festivalen hette tidigare Chicken Soup, men med det nya namnet poängteras konsten inom dansen.
– Temat i år är att föra samman de koreografer och internationella gäster som finns i Malmö just nu och också knyta samman det internationella residenset, säger Emma Ribbing, konstnärlig ledare för Rörelsens scenkonstfestival.
I Europa är det vanligare att arbeta visuellt med dans som en konstform, medan fokus i Sverige ligger på själva dansarna och danstekniken, menar hon. Det är en av anledningarna till varför hon arrangerar festivalen.
– Det är något jag vill försöka få fram här i Malmö. Jag tycker att det är viktigt att utveckla och bredda danskonceptet, vilket har gjorts för länge sedan i Europa. Här går det sakta ditåt, säger hon.
En grupp som jobbar med olika uttryck är det belgiska koreografikooperativet Busy Rocks som är inbjudna till stan genom det internationella dansprogrammets residens i Malmö. På festivalen visar de en 22 minuter lång film som från början haft sin utgångspunkt i en tysk nationalsocialistisk propagandafilm och en senare bearbetning av den. Det är en abstrakt, koreografisk video, som inte består av så mycket dans.
– Som visuell konstnär kan man yttra sig inom många discipliner. Även om jag utbildades till att göra koreografi är min konstnärliga utövning mycket bredare, säger Franziska Aigner från Busy Rocks.